Jag hade ett långt härligt samtal idag med min kloka författarkompis (läs hennes blogg) Jane Morén som skriver både fantastisk poesi, romaner, artiklar och nu en livligt efterlängtad faktabok om Anna Johannson Wisborg. Samtidigt är hon aktiv i arbetarskrivare och redaktör för deras tidning Klass. Och begåvad fotograf. Och kärleksfull mamma och dotter.
Det är något specielt med att dela sina tankar om skrivnde, om livet, om kärleken, om barnen med en kvinna som är på samma spår. Som verkligen förstår och har upplevt liknande saker, kanske man kalla dem trauman och sorger, i livet och försöker bli fri genom att skriva sig ur sorger och smärtsamma upplevelser.
Tänk vad mycket det finns att skriva om, att prata om. Tänk vad fint det är med ärlig vänskap, att dela med någon som förstår. Jag känner mig så rik som har sådana vänner.
Eva! Vad fantastiskt fint du skriver! Det är en rikedom att ha vänner som förstår och delar ens erfarenheter och intressen och passioner. Jag är så glad för vår vänskap.Så inspirerande det var att prata igår, så härligt slippa förklara, för den andra förstår, här inne, verkligen hur det känns. Och orden, tänk vilken gåva det är att vi faktiskt kan skriva om våra upplevelser i skönlitterär form, och på så vis på något sätt transformera händelserna till något annat. Och så roligt vi har. Kramar!
SvaraRaderaJane: Underbart att kunna kasta sig mellan djupa samtal, sorgliga händelser (som vi omvandlar till litteratur) och glada skratt. Ett helt stort register av känslor!
SvaraRadera