 |
| Jag vågar, vågar du? utmanar de små flickorna varandra i min barnbok. Om ingen annan utmanar mig får jag allt utmana mig själv, tänker jag. |
Axeln är sönderskriven och opererad och under läkning, men jag fortsätter skriva.
Jag promenerar för att få idéer, nu har jag jätteont i foten, promenaderna får bli kortare men gå måste jag.
Gå. Och skriva.
Om jag inte skriver börjar en massa andra tankar bubbla om i mitt huvud, missnöjda tankar, tankar av otillräcklighet och leda.
Jag är inte uttråkad när jag skriver. Då vaknar jag i stället med nya tankar och drömmar i huvudet och sätter mig vid macen.
Jag hade haft mycket mer pengar om jag stannat längre på det jobb som till slut gjorde mig helt utmattad av leda. Stanna, härda ut? Inte för pengars skull
Jag kunde sluta och jag gjorde det.
Pank, men glad.
Ett mer sparsamt liv, men jag blir rik på glädje när jag få göra det jag vill: Skriva
Man vill men kommer ändå inte till skott. Känner igen. Jag vill måla men dagarna går. Jag är också ute och går mycket men periodvis krånglar kroppen och då blir det svårare. Fast hunden kräver att jag går ut. Och visst rensar man hjärnan under sina promenader? Det blir på något vis ett annat flöde.
SvaraRaderaÄr detta din nya bok? Ser så fin ut! Kan det vara något för min femåring? Att skriva gör mig också lycklig…i all anspråkslöshet har det blivit ett sätt för mig att leva...
SvaraRaderaMargareta, det är en av mina gamla barnböcker, Milton och jag läser den nu och han gillar den jättemycket så därför tog jag det omslaget.
SvaraRaderaSå fint att du har vovven att gå ut med Eva! Och det är fantastiskt att promenera. Allt vidgas, alla problem krymper!
SvaraRaderaJa, visst är det så! Jag blir också lycklig av att skriva! Ändå kommer dagar när det känns omöjligt att närma sig datorn, idéerna, formuleringarna. Mycket märkligt!
SvaraRaderaKarin, jag blir alltid lika förvånad över att det ibland är så svårt att komma igång med att göra det jag älskar mest! Att vägen till skrivbordet ibland kan vara så lång så lång ....
SvaraRaderaHeja! Lite kreativ leda är precis vad som behövs för att komma igång. Tråknovember är en perfekt skrivmånad!
SvaraRaderaJag känner igen mig i att gå och att skriva. Behovet av att uttrycka mig och det jag känner. Härligt när skrivandet ger glädje, då blir det som allra bäst, tror jag.
SvaraRaderaHa en bra kväll! /Anna-Karin
Karin, tråknovember ska bli gladnovember genom att vi skriver och skriver!
SvaraRaderaTack Anna-Karin! Härligt att vi delar upplevelsen av att skrivandet ger så mycket glädje
SvaraRaderaNu var det längesedan jag satt med ett skrivprojekt men känner SÅ väl igen mig i din beskrivning. Våndan på vägen dit och den bubblande glädjen när man är i gång. Och som du säger; bästa tänkbara bortmotare av negativa tankar och trista rundgångar. Spännande titel på boken. Den väcker nyfikenhet! Kram
SvaraRaderaKan tänka att du känner på liknande sätt när du startar dina musikprojekt, Anna!
SvaraRadera