 |
| Bilden av mamma och mig hos farfar i Haga har egentligen inget med texten att göra, annat än att jag minns lugnet i barndomens samtal |
Jag tänker på det goda samtalet, lugnet i att vila i ett sådant samtal. Lyssna på varandra.
Så tänker jag för att vi hade en sådan kväll igår. Tre kvinnor träffades. Tre skrivande kvinnor. Tre mammor också för den delen med varsin dotter långt borta i världen.
Vi skulle kunna sitta ensamma hemma och se på teve, inget fel i det heller.
Men just igår kväll så träffades vi med vin och ost och prat. Jessica, Jane och jag. Och det var så fint.
"Läs något du skrivit för oss", bad Jessica Jane.
Och så gjorde vi det. Plockade något vi skrivit och läste högt för varandra.
Janes dikter, de lever i mig ännu idag.
Jessicas absurda betraktelse över en fika på Starbucks likaså. Dessutom läser de båda så bra, inte bara att de skriver med känsla, de läser med känsla också.
Det var en riktigt fin kväll. Lite förr i tiden-känsla samtidigt som det pekar framåt mot ett sätt att umgås jag vill återuppleva, återuppliva.
Jag längtar ständigt till de samtal som får gå långsamt. Där vi lyssnar på varandra och var och en får tala till punkt. Då vi sätter ord på både livets bräcklighet och dess ljuvlighet. Då vi delar liv, helt enkelt. Gott att läsa om ert samtal.
SvaraRaderaJag längtar också till det, så många samtal förs parallellt med mig, med mobilen, med massor av störande moment som teve, reklam, ljud.
SvaraRaderaSå sällan idag vi sitter ner, ser på varandra och samtalar. Mobilen får alltför ofta vara samtalsstörare! varma hälsningar Karin!
Vi behöver verkligen fler goda samtal i vår stressade tid. När vi hade vår skrivargrupp läste vi ofta upp vad vi hade skrivit. Kan sakna de stunderna. Jag har kommit med i en bokcirkel, vi hade träff hos mig i torsdags och där blev det lågmälda, fina samtal. Jag känner en sådan frid efter dessa träffar.
SvaraRaderaJa, verkligen Eva! Tänk bara så sällan det blir av, å andra sidan får ditt inlägg mig att tänka på att det viktiga kanske är kvalitén i de här kvällarna, inte hur ofta det blir av. För som du säger kan samtal och ord stanna kvar länge efteråt!
SvaraRaderaMin bokcirkel och ibland lunchträffar med väninnorna ger tillfälle till samtal du beskriver. Guld värda! Här låter vi oss inte störas utan talar om det som känns väsentligt just då. Med några av mina vänner gör jag också långpromenader och det vi talar om då känns alltid väsentligt och ger mig ofta ny energi och perspektiv på mycket i mitt liv.
SvaraRadera