Glad påsk! Mina små påskkycklingar kommer fram, jag brukar odla gräs på en bricka men i år tänkte jag - varför då? Så de får stå på en vacker glasbricka.
Lille M hade hade helt klart för sig att han ville vara påskkärring. Så han kom till mig, sminkade sig och iförde sig sjalett, förkläde och allt som hör till. Han hade arbetat i flera dagar med påskkort som han ville dela ut. Så han gick runt i min trappuppgång till mina gulliga grannar, önskade glad påsk och fick godis.
Jag hade bunkrat upp i väntan på andra små kärringar än min egen. Men det kom ingen.
Jag tänker på hur glatt vi gick omkring när jag var barn och hälsade på alla grannar. E1 och E2 var också allltid små kärringar och det var en höjdpunkt.
Igår pratade vi om att det inte alls är så självklart längre att barnen fritt får springa omkring, knacka på och få godis. Vi har många skräckbilder i huvudet av vad som kan hända.
Det är annorlunda idag. Mitt barnliv var så fritt. Alla vi barn, vi var många, sprang omkring ute och lekte. Det var aldrig tal om att någon förälder skulle vara med. När det var dags att äta öppnades fönstren och man blev hemropad.
Mycket är annorlunda, eller hur?
PS Långfredag i synnerhet är annorlunda. Jag växte upp i ett område där ingen gick i kyrkan, men på långfredag fick vi ändå inte leka med varandra, inte hälsa på kompisar, allt var stängt, inte minsta kiosk var öppen och i mitt minne var det alltid dåligt väder på långfredag. Inte kom det någon tidning och det var verkligen något som gjorde min pappa deppad - trots att han arbetade på en tidning. Saknaden efter den prassliga morgontidningen var svår!
Vad jag känner igen mig i dina långfredagsminnen. Precis så var det. Årets längsta och tråkigaste dag, tyckte jag. Glad Påsk Eva!
SvaraRaderaEtt av barnbarnen ville veta mer om HUR tråkigt det var på långfredagen, lite förväntansfull som om hon såg fram mot värsta skräckskildringen. Så jag rannsakade mitt minne. "Nä", sa jag till sist. "Det var som vanligt. Eller i alla fall ungefär som på en söndag."
SvaraRaderaFör så var det ju. Affärerna var stängda på söndagarna. Bio gick man ändå väldigt sällan på och böcker och ritgrejer fanns ju alltid att tillgå.
Mina småflickor som aldrig varit påskkärringar (finns ej i Norge!) var överlyckliga att få gå omkring här ute i Enskede med sin kusin! Är nog lättare så här utanför stan än inne i centrum med alla portkoder etc, dessutom som du säger vem vågar släppa sina små. Det gjorde vi inte här heller, mamma fanns med i bakgrunden! Tråkiga långfredagar är ett minne blott, men å andra sidan att ha tråkigt kan också vara kreativt! Glad PÅSKKRAM till dig!
SvaraRaderaKarin! Låter bra med dina långfredagar. Jag tyckte det hemskaste var att man inte fick träffa kompisar.
SvaraRaderaSöndagar var för mig biodagar!
Margareta, jag tror jag håller med om att tråkighet kan vara så befriande kreativt ibland.När inget finns att göra - då hittar man på något. Oj vad jag minns mina små tjejer som påskkärringar i Enskede, det var fint! Och tryggt kändes det som.
SvaraRaderaEva, vi verkar ha samma upplevelse av årets tråkigaste dag! Kram!
SvaraRadera