 |
| Var jag mera värd när jag såg ut så här? |
Man ska bli glad.
Skönhet är förbehållet unga släta människor.
Jag började skriva min nya roman, Om ni inte börjar leva gör jag slut, för att jag kände mig - ja vad ska man säga - klämd mellan generationer i desperation?
Dels sextioplussare som alltmer kände sig osynliggjorda i vårt samhälle, hopklumpade som äldre. De påverkades av bilden av gamla i vårt samhälle som ute ur spelet, ointressanta, nära döden, inget att bry sig om. Värdelösa för samhället och något som snart ska kastas på samhällets sophög.
Jag såg tidigare starka engagerade aktiva människor på något sätt förlora fotfästet och stoltheten.
Jag såg hur desperat många ville att kontrollanter på bussar och var man nu kollar åldern häpet skulle titta upp och säga: Men är DU så gammal, det skulle jag aldrig tro.
Dels det
Men också alla yngre jagade människor som sliter med jobb och stress, med jobb där man ständigt är uppkopplad, med dagis med personalbrist, med krav på sig att vara just så unga och lyckade och vackra som reklamen säger. ÅH om vi ändå kunde få gå i pension, sa de. Vilken lycka, då skulle vi äntligen kunna göra allt vad vi vill.
Överdriver jag? Kanske, men det här upplever jag i min värld.
Då gjorde jag det jag gör när jag blir engagerad. Jag skrev en bok. Om just detta att min generation, i alla fall väldigt många, nästan känner en ursäktande skam över sin ålder.
Deras erfarenhet räknas inte så de känner sig helt enkelt onödiga.
Glömmer sina drömmar.
Allt det skriver jag om!
Bra! Det behöver skrivas om, för vi är alltför fixerade vid ålder.
SvaraRaderaOckså jag märker att man blir annorlunda behandlad när man har nått 60 års åldern och över.
Jag bestämde mig för att inte färga håret utan låta det bli grått och vitt. Det var mycket intressant att se hur omgivningen tog det. Precis som du skriver fick jag också höra att är du såå gammal? Ett tag lät jag bli att berätta hur gammal jag är för att bli behandlad som tidigare men sen tänkte jag attan heller....det är inte något fel i att bli äldre, det är en ynnest och en erfarenhetstillgång för alla andra som är yngre.
Men helt klart, åldersdiskriminering finns fastän det intygas både här och där att det inte finns någonting sådant längre. Det finns!
Det ska bli både spännande och intressant att läsa din bok.
SvaraRaderaTack för igår!
Pettas, vad jag blir glad över din kommentar. De är precis så som du skriver - ändå känner man sig paranoid ibland över sina egna upplevelser! Kram
SvaraRaderaEbba! Tack vad vänligt sagt, hoppas du ska gilla boken.
SvaraRaderaDet var verkligen trevligt igår.
Tror din nya bok kommer i helt rätt tid!
SvaraRaderaJag brukar tänka att 60 är det nya 40, för så känns det��
Det är en ständig avvägning i mitt liv på den där fronten. Å ena sidan har jag varken tålamod, tid eller lust att färga håret eller sminka mig, men å andra sidan tycker jag det är lite kul när man misstroget ber att få se leg om jag vill ha pensionärsrabatt.
SvaraRaderaJag noterar det tacksamt som ett tecken på att jag är hyfsat frisk och alert när någon tror att jag är yngre än min kronologiska ålder.
Tack Sylvia. Och stor kram för dina goda råd. Nu kommer det att bli bättre.
SvaraRaderaKarin, vi är ju själva så påverkade av ungdomskulten - som vår generation möjligtvis bidragit till att lansera. Om det vore så väl att komplimangerna handlade om hälsa och visdom ....
SvaraRaderaKänner mig ung ibland och gammal ibland…tycker illa om rynkan jag ser vid mungipan och samtidigt inte…tycker det är lite kul om någon frågar efter leg vid biljettluckan (fast numera aldrig!) och bryr mig inte längre om det här med ålder (hm..) Tänk att jag har fått leva så här länge tänker jag, och fått uppleva så mycket och fortfarande gör. Det är verkligen inte allom givet. Samtidigt känns det vemodigt också när jag ser på kort när jag var yngre…mest för att livet går så fort. Nu söker jag mina "ikoner" bland äldre kvinnor, sådana som struntar i läppförstoring och ansiktslyftning men ändå håller sig alerta och fräscha och ett ansikte som utstrålar klokhet och vänlighet trots rynkor är i mitt tycke det vackraste!
SvaraRaderaMm, ska bli en fröjd att läsa din bok :-). Själv funderar jag på om jag ska strunta i att färga håret inför Peruresan och helt enkelt bli den 45 åriga naturligt gråhåriga kvinna jag är. Barnen, framförallt tonåringarna skulle hemskt gärna vilja se mig gråhårig. Jag tillhör dom som blir lite , hm, när folk tänker att jag är yngre. Helt rätt att du slår ett slag för att 60+ också är en ålder att räkna med. Kram
SvaraRaderaDet är väl synnerligen mänskligt att känna så, Margareta. Det gör jag också. Och ditt vemod känner jag igen mig i.
SvaraRaderaNär jag ser alla fula läppförstoringar är linjerna kring min mun, helt naturliga, helt okej. Visdom och vänlighet, det eftersträvar jag också
Grått hår, så fint ibland. Men det ska ju inte vara ett tvång heller. Jag älskar smink och kläder och frisyrer. Det viktiga är väl att vi är den vi är, den vi känner oss nöjda med att vara. Åh Peru!!! Dit vill jag. E2 var där och bilderna är fantastiska.
SvaraRaderaunderbar bild mamma! Förutom att du har så kloka tankar förstås :) puss från E2
SvaraRaderaE2, jag gillar också bilden, älskade de kläderna. Byxorna stals från klädstrecket i trädgården en natt i Enskede.
SvaraRaderaDet var en granne till mamma som sydde kläderna i silkesammet.
Vilken härlig bild på Dig Eva!
SvaraRaderaJag tror att även yngre kvinnor kan lida av åldersnoja. Tycker att min 35-åriga dotter ibland uttrycker att hon känner sig gammal, något som jag då snabbt brukar försöka få ur henne, men å andra sidan så tror jag att vi alla har dagar då vi känner oss gamla och andra då man inte känner sig äldre än 27, som jag brukar skoja om.
Jag är glad att fylla 55, även om spegelbilden ibland kunde vara 10 år yngre, men jag är fin ändå och ålder äe bara en siffra!
Kram Eva, Du har så kloka tankar och jag ser fram emot att läsa Din bok.