Måndag älskade måndag

Blå blomma i sommarfönster, ett hopp om vår en marsmåndag

Tidningen är tunn och innehållslös. Vädret är grått. Men det är måndag! En ny vecka. Nya löften om saker som ska hända, nya möten, förhoppningar. Sådana är mina måndagar.
Kanske var det inte så när barnen var små och en ny arbetsvecka började. Kanske dignade jag då under kraven och längtade till helgen. Inte nu. Nu är det helgerna som är kravfyllda, som ska planeras för att inte bli ensamma.

Det känns helt enkelt förhoppningsfullt med ny vecka. Möten och middagar och en kurs. Jag har ett bra manus att läsa, ett att bearbeta. Jag har nya idéer som skuttar runt i mitt huvud. Och det är så kravlöst med måndagar. En startdag för någonting nytt.

Jag började dagen med frukostsamtal med E2 långt borta. Hon äter frukost i Monrovia, jag här och så pratar vi på Viber.
Jag skapar ordning i hemmet.
Jag klär inte på mig utan lodar runt i flanellpyjamasbyxor med håret i en spretig tofs och flyttar saker. tvättar, diskar. Innan jag börjar skriva måste det vara ordning i mitt hem. Alltmer hittar saker sina platser.
En gång i tiden var hemmet en rörig plats för två stressade vuxna och tre barn i ett litet litet hus.
Jag minns hur ett barn, en kompis till sonen, en dag steg in och med stora ögon såg sig omkring och sa: Vad stökigt ni har!
Det låg både fasa och fascination i hans röst men jag höll med, världens minsta hall och fem personers alla ytterkläder. Alla böcker, allt som var livet.

Den som stiger in idag och säger: Vad stökigt du har, den har fel. Jag har många saker och många böcker men de finns där de ska vara.
Nu har saker hittat hem och jag trivs med det. Blir lugnare när jag vet att jag kan hitta det jag vill ha. Det är annorlunda att leva ensam än att leva i kaosfamiljen.

Så nu... nu startar veckan, Nystädat hem, planer, lust ... det är en måndag i mars