Rådgivarna doktor King och doktor Spock - Vi talar om magi och tillit

Den här boken om skrivande piggar upp mig

Det finns så många regler och uppfattningar om hur man ska skriva sin roman. Jag tänker ibland att det är tur att jag aldrig gick på kurs eller lärde mig någonting om det innan jag började ge ut mina romaner. Då hade jag väl aldrig vågat börja skriva utan förlamats av tanken på bågar och perspektiv. Jag bara skrev.

Men alla är olika och jag förstår att många uppskattar skrivkurser som kanske skulle ha förlamat mig.

Det finns en jag brukar vända mig till när jag känner att jag behöver lite stöd i skrivandet. Det  är Stephen King. Jag läser honom som jag läste Doktor Spock tror jag, ni vet bibeln om barnuppfostran. Jag köpte den när sonen kom, läste och fastnade för en mening: Du är expert på ditt barn.
Fine! tyckte jag, det var så jag kände. Jag tog till mig det och försökte lita till min känsla och mitt sunda förnuft.

Hos Doktor King har jag fastnat för detta i "Att skriva": "Vi talar om verktyg och snickeri, om ord och stil ... men allt medan vi fortsätter är det lika bra att du vänjer dig vid tanken på att vi också talar om magi.
Vi talar om magi.
Jag älskar den meningen. För vad skulle skrivandet vara utan magin.
Utan den kraft som gör att vi använder orden till att skapa fantastiska berättelser, att orden drar med oss i en virvelstorm vi knappt (jag kanske skulle skriva jag?) har kontroll över. Jag är sån. Jag sveps med av mina ord. I lyckliga tillstånd skrattar och gråter jag och är helt inne i den berättelse som skapas ... HUR? Var uppstår den? Hur kommer det sig att orden placerar sig just som de gör, att jag ser en film inne i mitt huvud medan jag skriver och måste skriva så fort så fort för att inte missa något i filmen ...

Ja det är jag det. Ni skulle se mina manus i sådana förtrollade ögonblick, eftersom det blir så bråttom är allt felstavat, men det är ju en bagatell.

Det är bara ibland som denna magi uppstår. Kanske möjligtvis som ett resultat av allt trälande med orden, av alla de timmar man sitter där och skriver tråkigt och utan glans?
Sen plötsligt, magin.
Trollspöet!