Jag tänker på ur det var när jag debuterade som författare i mitten av nittiotalet. Barn som bodde hemma. Heltidsarbete på en tidning. Ett rörigt hus att sköta. Min lilla sjuka mamma fyrtio mil bort. En relation i kris.
Var hittade jag tiden att skriva? undrar jag nu, med all tid i världen.
På något sätt var det kanske just det - jag hade ett sådant behov av ett eget rum. Egna tankar. Så jag skapade i mitt kaos ett rum där jag fick vara alldeles för mig själv. Mitt skrivrum. Tidigt på morgonen skrev jag. Varje ledig stund.
Ett eget rum, det behöver inte ens vara ett fysiskt rum, det kan räcka med en ett litet hörn och en dator för när jag började, börjar, skriva då går jag in i mitt eget rum.
Den där tanken kommer ofta över mig nu för tiden Eva... Nu när huset är tomt och jag har all tid i världen. Tiden är verkligen märklig på många sätt...
SvaraRaderaIbland tror jag faktiskt att det är så, att ju mer man har att göra, desto mer hinner man.
SvaraRadera