 |
| Jag och dåvarande pojkvännen i Paris 1969 |
Den bygger väl till en del på egna upplevelser men är en roman om det passionerade hoppfulla livet på sextiotalet.
Huvudpersonen i min roman slits mellan sin vilja att leva i ett kärleksfullt, ja passionerat, förhållande med sin pojkvän, arbeta och älska tillsammans, vara ett - som hon då så felaktigt uppfattade att Sartre och Simone de Beauvoir var.
Pojkvännen ser mer Sartre-Beauvoirs så kallat fria förhållande och vill gärna leva livet med många tjejer men blir illamående av svartsjuka när hon vill ha samma friheter.
En evig debatt eller?
Jag har aldrig trott på fria förhållanden för min del. Har du?
Det är alltid på någons bekostnad. Det är alltid någon som tar för sig mer. Vill mer. Älskar mer. Ger upp mer av sig själv?
Eller?
Det var väl den jag hört delar av. Håller tummarna!
SvaraRaderaTack Sylvia! Javisst, du har hört delar. Jag blev inte riktigt nöjd. Vill "passionera" den mera!
SvaraRaderaJag tror inte på fria förhållanden.
SvaraRaderaJag har vänner som har haft sådana och också trott på dem
tills förhållandena har rasat.
Men vi är olika, det kanske fungerar för vissa
Jag håller tummarna jag också! :)
Tack Karin! Jag har själv riktigt usla erfarenheter av fria förhållanden, tror inte alls det fungerar i verkligheten - för mig i alla fall.
SvaraRaderaMinns en intervju med den vackra franska Jeanne Moreau, där hon säger att hon skulle vilja ha ett hus där alla hennes älskare skulle bo….för de betydde fortfarande något för henne…jag tror man kan älska fler samtidigt men att leva parallellt med flera tror jag inte på. Det blir alltid någon som får lida.
SvaraRadera