 |
| Idag är det min mammas födelsedag, då tänker jag på henne extra mycket |
Jag bloggar om hur min generations kvinnor inte riktigt såg våra mödrar. Hur deras hemmafrutillvaro framstod som förfärlig för oss, kanske så förfärlig att vi måste fjärma oss från dem för att skapa ett eget liv och kanske därför såg vi oss, många av oss, som pappas flickor.
Det var sent i livet jag förstod hur otroligt mycket mammas stöd betytt för mig, hur jag faktiskt levde det liv hon ville ha med eget arbete, ett yrke jag älskade och studier. Men jag bloggar också om att jag var dålig på att berätta det. Kanske tog jag för självklart att hon insåg hur mycket jag älskade henne, vi pratade nästan varje dag och var nära. Jag visste hur mycket hon älskade mig utan att vi precis sa det. Vi är kanske inte en familj av stora ord. Men jag skulle så önska att jag mer berättat för henne hur jag värdesatt hennes stöd genom hela min uppväxt och sedan hela mitt mammaliv, jag kunde alltid fråga henne, få stöd.
Ja, nu är allting för sent. Jag hoppas och tror att hon vet hur mycket jag älskade henne men jag önskar verkligen att jag formulerat det bättre och sagt det oftare medan hon levde, gett henne den uppskattning för det hon förtjänade.
Men jag kanske får säga det här, till er som har era mammor kvar? Se dem, älska dem, säg det!
Jag tänker också ofta på min mamma, ja varje dag nästan och jag tänker som du att jag skulle ha visat henne mer uppskattning än vad jag gjorde. Hon var så självklar i mitt liv, min bästa supporter och ställde alltid upp. En fantastisk kvinna och mamma. Jag vet att hon kände min kärlek och tror att hon nu är min skyddsängel tillsammans med min pappa och farmor!
SvaraRaderaSå fint skrivet, Eva! Jag försöker ge min mamma så mycket uppmuntran och bekräftelse jag bara kan. Det är hon värd. Men hon ser lika förvånad ut varje gång, som om det inte är henne jag pratade om. Som om hon inte alls kan ta in att hon är fantastisk.
SvaraRaderaSå där är det. Men vet du jag har en förvissning, en aning om att de vet att vi tänker på dem och är dem för evigt tacksamma. Så är ju mammor, de är förlåtande och förstående i all evighet. <3
SvaraRaderaTack Margareta, jag tänker som du. Och jag ser också min mamma som en skyddsängel i mitt liv.
SvaraRaderaKarin, min mamma reagerade nog lite som din. Jag tror nog att hon tog min körlek till henne som lika självklar som jag tog hennes. Det var inget man behövde orda så mycket om. Hon såg det mer som att man visade sin kärlek i handling.
SvaraRaderaPettas, ja visst så fint sagt. Och jag håller med dig. Förstående och förlåtande är ord som passar bra in på min fina mamma.
SvaraRadera