 |
| Tillsammans med E2 i Monrovia 2016 |
Jag känner mig ensam idag. Det är övergående så klart - men när E2 packar väskorna igen efter ett kortkort besök och nu flyttar till New York så är det en förnimmelse av långt borta som strömmar igenom mig.
Jag borde vara van.
Hon har bott lång tid nu i Liberia, dags att dra vidare. Och NY är en fantastisk plats med ett nytt spännande uppdrag.
Jag är så glad för hennes skull och tröstar mig med tanken på att nu reser jag snart dit. Sitter på en bänk i Central park och skriver kanske? Bor i hennes lilla lägenhet och vandrar omkring i NY på dagarna när hon arbetar.
Precis som jag gjorde förra året i Liberia när jag bodde hemma hos henne i Monrovia.
Blir man någonsin van?
SvaraRaderaJag har gått igenom olika faser med mig själv, sedan Yngsta åkte till Australien. Hon som bara skulle backpacka max ett år, men sedan fann kärleken. Jag har varit glad, stolt, ledsen, lycklig och sorgsen i omgångar. Nu efter drygt två år har jag accepterat. Vad händer då?! Dottern meddelar att hon kommer hem igen, till sommaren 2018, förhållandet tog slut och hon vill hem till familj och vänner.
Underbart att ha en resa att se framemot, Eva! 💕
Igenkänning Pernilla!, E2 hade länge en pojkvän i Australien.
SvaraRaderaJag tänker att jag drog med mina barn ut i världen en gång, nu är det jag som reser i E2:s fotspår.
Jag förstår absolut känslan av vemod och tomhet som fyller kroppen vid dessa tillfällen. Just nu har vi äldsta dottern med man på Bali där de båda fått jobb och tänker bosätta sig på obestämd framtid. Det positiva i det hela är väl att då "måste" vi åka dit och hälsa på ;)
SvaraRaderaBali låter inte alls fel, Marina!
SvaraRaderaNew York är ju trots allt inte så långt bort och dessutom en härlig stad! Men jag förstår dig, man vill helst ha sina nära och kära inom "gångavstånd"!! Själv är jag lycklig att Agnes med familj nu har rotat sig här relativt nära, men jag kan sakna också mina resor till Tromsö...dels den underbara naturen men också den intensiva samvaro som
SvaraRaderablir när man bor flera dagar tillsammans!
Glömde sig att bilden på dig är så fin!
SvaraRaderaMargareta jag är glad för din skull att Agnes bor nära nu och de små barnbarnen! Men visst ör det fantastiskt att få resa också. Inte hade jag annars kommit till Liberia! Och nu till New York ... det är bara det att jag avskyr flygresan dit. Men det är bara att bita ihop och andas!!!
SvaraRaderaTack för att du gillar bilden!!
Kram och glada hälsningar!