"Livet, ja det har väl alltid samlat ihop kjolarna och gått vidare" säger författaren Ulla Isaksson i ett citat jag tycker om. Så gör jag också. Ibland ser jag mig som en rysk docka med en tyngd i botten, man sparkar omkull den, den åker upp igen av egen kraft, livet sparkar omkull mig, jag ligger en stund, men sen är jag uppe igen, samlar ihop kjolarna och går vidare. Men jag minns. Och kanske lär jag något som finns kvar även sedan blåmärkena försvunnit, när jag torkat mina tårar och går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar