Mycket prat på juntan igår om allt från Mona till mönster mellan maskorna och maten.
Mycket om bloggande. Hur ska jag ha tid? säger många. Vem ska läsa? säger andra. Jag förstår inte. Hur har man tid att tänka? Jag tänker, jag läser, jag skriver - det är inte så att bloggandet fyller min dag men det är utmanande avkoppling att formulera tankarna på tangenterna, i stället för att de bara försvinner som pratbubblor ut i tomma rymden har de nu mottagare, Det finns en Eva, en Kerstin, en Anjo, en Petra och andra som tar mot mina tankar, spinner vidare och samtal uppstår. Jag får tips på böcker, musik från intressanta människor. Men jag försöker inte övertala någon om att börja blogga, när de själva eventuellt börjar så kommer de kanske att att förstå. Eller inte.
Bloggandet vidgar min värld. Det räcker för mig.
Visst är det så att bloggandet vidgar ens värld. Det tar ju faktiskt inte många minuter att skriva ett inlägg eller att skriva några rader i någons kommentarer =) och så får man (oftast) så mycket gensvar.
SvaraRadera//Kerstin
Då kan man ju tolka det som att du är lite ensam om man vill? Men jag håller med helt och hållet, jag anser bloggandet vara an bra prestigelös form av tankeutbyte. jag tyker om att man kan hitta så oväntade tankepartners i läsning av bloggar, en dag startar jag en själv. Tack för din så länge.
SvaraRaderaMia.