Vilken tur att jag inte är ung , jag känner mig själv, då skulle jag ha värsta ångesten över att bli bortglömd på Alla hjärtans Dag. Vilken tur att man inte firade det när jag var i den känsliga åldern. Det är bra att många skolor tagit bort terrorn med rosor som gick mest till de mest populära. Jag vet barn som skickade blommor till sig själva för att de var livrädda att bli utan.
Som den gamla ramsan jag skrev om förut en gång, barndomsfestskräcken, med refrängen "ha hana .... för ingen ville ha naaaa...."
Här kommer en bukett rosor till alla snälla fina underbara älskade människor inför Alla hjärtans Dag, alla som vill får känna sig firade av mig!
Jag tar åt mig direkt :) Känner att jag behöver det just nu. Och jag håller med dig, är glad över att roshysterin inte fanns på min tid. Hoppas den är borta nu. En hälsning till dig från mig - på alla hjärtans dag (eller mer rätt, dagen innan).
SvaraRaderaJag tyckte det var illa nog med Luciavalen när jag var liten. Även om jag nog mest tog för givet att aldrig någon skulle vilja välja mig någonsin. Den tanken var liksom så självklar att jag aldrig ens kände mig ledsen över att bli vald bland de sista i gympan när vi skulle spela brännboll.
SvaraRaderaJag tror att jag aldrig blev ledsen för sådant för att jag kände mig varmt uppskattad och uppmärksammad på ett område i alla fall: att jag kunde rita!. Alla i klassen i småskolan skickade teckningar till mig de första åren i skolan för att de villa ha mina teckningar.
Idag kommer min yngsta son ibland hem med ett par kulor eller ett par pokemonkort som han fått av klasskompisar som velat byta till sig någon av hans teckningar.
Lucia då?
Jo, jag har varit det en gång, i sosseföreningen hemma i byn. Den enda gång lotten fick avgöra.