Kanske lianen väntar, den som för mig högt över det jag förmår

Jag läser bloggen zaragus som vill vara motvinden när du går till tunnelbanan en måndag morgon. Zaragus vill veta hur jag mår, det är intressant läsning.
"Kom ihåg att vara dig själv bara.
Hurra, vad klokt!
Problemet är bara att inte en jävel vet vad det betyder.
Var dig själv. Nu. Erkänn att du blir stressad, och tänker att "Jo, men nu är jag nog ändå mig själv. Tror jag. Ingen ser ju ändå."
Vad känner du exakt i denna stund, oavsett huruvida du tycker att det är ok eller inte. Just nu. Känn efter. Tänk inte efter. Känn efter."

Ibland är det livsfarligt att känna efter. Jag känner efter och känner att just idag är jag inte någon som svingar mig i lianer över hustaken. Just idag är jag nog mera ett litet knytt. Just idag känner jag mig svag. Så, jag tar konsekvensen av det och vilar en stund.
Fast frågan är om jag låter bli att känna efter, gör som jag brukar, sätter på mig selen och jobbar och sen känner efter - då kanske själva arbetet har gett mig energi, kanske lusten har kommit tillbaka? Kanske lianen väntar, den som för mig högt över det jag egentligen förmår?
Vem vet? Just nu är det ändå så att jag känner mig svag. Jag har en badbomb jag sparat för svaga tillfällen. Jag ska bada och läsa något riktigt bra. Sen kommer jag tillbaka.