Jag tycker om tanken på provisoriska utopier. I en bok jag gjorde tillsammans med Leif Biureborgh 1969, "Inför 70-talet, jämlikhet och rättvisa", finns en lång intervju med Ernst Wigforss som Leif gjorde. Han var hemma hos Wigforss i Vejbystrand i tolv timmar, de pratade. Eva Wigforss bjöd på lunch och det är en av de intervjuer jag verkligen grämer mig över att ha missat – jag kunde ha varit med. Men jag kände mig för blyg och för otillräcklig. Synd! Så här sa den kloke gamle mannen i alla fall på tal om visioner:
"Jag är rädd för att verka utopistisk, barnslig.. När jag gick med i partiet i början av seklet tyckte man inte det var konstigt att tala om att genomföra socialism. Vi levde i ett litet land, ett feodalt samhälle. När man går över till ett nytt system, den moderna kapitalismen, uppstår en spricka, man får nya ideal. Men jag sade från början: "Låt oss inte tala om utopier! Tala i stället om provisoriska utopier."
Jag undrar vilka provisoriska utopier du har, Mona?
Låter legendariskt!
SvaraRaderaK/
Jo. Jag brukar tänka på den intervjun ibland när förlamande blyghet slår till /inte så ofta nuförtiden/ - man missar roliga saker man vill göra. Wigforss till exempel.
SvaraRadera