Min vän Annica flyttade till ny större våning igår. Hon och jag packade ihop hennes arbetsrum. Vilken nostalgi! "Du kan tömma byrån kanske?", sa hon. Varje låda var fylld med Emma Vall-böcker. Vi packade och pratade. Mindes stoltheten när första boken kom ut, Flickan i medaljongen. Hur vi gick till bokhandeln och såg den där, den fanns, på riktigt. Nu har hon byrån och hyllorna fyllda med böcker som vi skrivit tillsammans och som hon också skrivit själv. En dröm förverkligad. En del av en dröm. För det märkliga är ju att när man är i det som man trodde var ens dröm så är det nästa dröm som lockar, och nästa.I alla fall, jag har drömt om en annan våning ibland, lite mer centralt kanske, ja... en annan. Igår när jag såg mängden av kartonger, kassar, lådor, hyllor som ska ner och möbler som ska bäras, tänkte jag: Nej! jag ska inte flytta. Inte nu.
Det är egentligen inte en ny lägenhet jag drömmer om, den drömmen ersättar bara en saknad. Den är en såpbubbla. I stället ska jag slå mig till ro i min våning, sortera bort det jag inte vill ha och behöver. Trivas helt enkelt och låta mina drömmar handla om saker som inte är materiella.
Att skapa nytt på hemmaplan är inte det sämsta! Och rensa... När vi separerade rensade barnen och jag bort 20 m3 ur villan och skänkte bort massor med fina grejer till Myrorna. Orkade inte sälja dem på Blocket! Sen fick jag lite panik men det var samtidigt väldigt skönt att få göra sig av med en massa prylar. Idag saknar jag inte en enda sak från den tiden.
SvaraRaderaJag känner verkligen igen mig. Som vi kastade och gav bort! En hel stor container fyllde vi. Det enda jag någonsin saknat är en fin svart basker från Agnès B - och det är ju en saknad man kan leva med...
SvaraRadera