Mer om mig och skrivandet

onsdag 20 maj 2009

Svårt dagstidningsberoende saknar s-tidning

När jag växte upp i Sundsvall hade vi Sundsvalls tidning (fp) och Dagbladet (s) i mitt hem. När jag var riktigt liten fanns Sundsvallsposten också, en högertidning som man sa då. Tre tidningar. Överallt i landet fanns livaktiga tidningar av olika kulörer. Nu finns en överväldigande borgerlig dominans som känns deprimerande. Jag har att välja på DN och Svd, två borgerliga tidningar. Jag väljer båda. Är svårt dagstidningsberoende. En gång fanns Stockholmstidningen (s). Den gick i graven, svårt misskött, som tidigare s-morgontidningar, som Arbetet i Malmö och många andra. De få s-tidningar som finns ingår nu ofta i någon slags tidningskoncernmischmasch.
Alltsomoftast sörjer jag över hur otroligt inkompetent socialdemokraternas tidningspolitik varit!
Att LO-tidningen kommer en gång i veckan är trevligt och ofta uppiggande, men föga tillräckligt.

6 kommentarer:

  1. Tyvärr verkar dagstidningarna gå en dyster framtid till mötes, även de borgerliga. Utvecklingen i USA innebär att stora, anrika tidningar, försvinner. Jag vill inte att det vara så, men vad göra?

    SvaraRadera
  2. Förändring = liv - och stillastående = död.

    Tidningarna har nog valt att ej förändras tillräcklig mycket, tror jag - och då köper folk ej dem längre i samma utsträckning.

    T ex - det är ju ej särskilt kul att läsa en dagstidning till frukosten - när åt hållet 80 % handlar om eländes elände - och ej är belyst i ett helhetsperspektiv + att det ALDRIG står någonting om att det är journalistens personliga tolkning av saken = behöver ej alls vara sant.

    Va faen skall Wi börja dagen med sådant för ?

    SvaraRadera
  3. Varje dag kastar jag sportbilagan oläst, jag avskyr motorbilagor. Jag tycker aldrig det är tillräckligt mycket kultur. Jag är vansinnig över att det är så otroligt futtig bevakning av barnkultur och barnlitteratur i synnerhet. ledarsidorna tröttar ut mig - jo det skulle kunna hända något med tidningarna. Ändå kan jag inte vara utan morgontidning. och ibland smäller det till, då är det artiklar som ger insikt och utsikt och får mig att jubla, mest i kulturdelen då.

    SvaraRadera
  4. 1995 sade jag för gott adjö till ALLA dagstidningar på mitt köksbord. Därföre hade jag sedan ca 30 år tillbaka haft fyra tidningsabonnemang.

    Jag har ALDRIG ångrat det - fast visst hade jag lite av tidningsabstinens under några veckor = morgontidning är en drog - och minst lika allvarlig drog som vilken som - som jag ser det numera i vart fall.

    SvaraRadera
  5. ... men att avstå från den lilla turen ner till bryggan när tidningarna kommer med första båten, att ha tid att lösa krysset och läsa ... det vill jag inte vara utan!

    SvaraRadera
  6. Hmmm... - jag säger detsamma om min rökning sedan mer än 50 år tillbaka: "Den vill jag ej vara utan !"Vilket tror Du är mest hälsoförstörande ?

    SvaraRadera