Härmed förklarar jag min sommar officiellt öppnad. Jag känner mig priviligierad som har mina små röda hus att åka till. I Sundsvall flyttade vi på sommaren från Sallyhill till Alnön. Det är en mycket kort sträcka men eftersom vi inte hade bil tog vi allt bagage på Alnöbussen och åkte iväg. Vi flyttade ut. Och allt var likadant, föräldrarna byggde inte ut, de ändrade knappast någonting. När huset såldes en sorglig dag sedan min pappa dött var allt nästan på pricken som när vi köpte det. Samma gamla trivsamma möbler. Samma lilla hus med låg diskbänk. Det som var ändrat var en fin trädgård med otroligt många växter föräldrarna hittat över hela ön och planterat om. De var så förnöjsamma, så stolta över sitt enkla lilla sommarhus. Det var väl därför det rådde en sådan frid där. Men också därför som jag tyckte livet stod en aning stilla, jag ville vidare.
Nu bor jag på söder och har sommarhus på pendlingsavstånd, jag har inget körkort men båt och buss tar mig galant till ön om så bara över dagen. E och jag är lite oroliga själar så vi flyttar ut, men åker hem om något roligt händer i stan, sen åker vi ut igen. Sommarflyttfåglar.
Låter trevligt. Över midsommar far jag och U till sommarhuset i Värmland. Mellan gräsklippning och vedhuggning är det tänkt att en del ska bli skrivet på det ena och det andra. Pendlingsavståndet till Stockholm gör att man få välja att vara där eller åka därifrån. På gott och ont.
SvaraRaderaHär har du en till sommarflyttfågel. Vi har ju bara 1,5 mil till Frösön härifrån. Och två bilar. Så jag åker lite som jag vill. Visst är det härligt att ha sin stuga så nära?
SvaraRaderaDet låter skönt att bara försjunka i livet på sommarstället Victor - hoppas du skriver flitigt! Jag älskar att kunna pendla snabbt, men ibland innebär det att man ger upp för fort - eller hur Eva! Jag måste dock anpassa mig efter de ganska få båttiderna.
SvaraRaderaJa ibland är det så :)
SvaraRadera