Vi åt författarlunch idag, några goda vänner. Vi känner verkligen att oron finns på bokmarknaden. Förut lämnade man sitt manus till sin redaktör och beslutet om utgivning låg inte hos marknadsavdelningen, det gör det väl inte formellt nu heller men många förlag har blivit så mycket hårdare med att böckerna ska löna sig bra och snabbt för att man ska kunna tänka sig en fortsättning. Böckernas brukstid blir kortare och kortare. Jag är glad över mina böcker finns på två förlag som båda leds av visioner om utgivning och av kärlek till böcker inte av principer om vinstmaximering. Både Alfabeta och Opal är förlag där man brinner för sin utgivning och det har inte förändrats.Många författare idag suckar och säger att man borde starta ett eget förlag. Så svårt är det nog inte, men jag vet mina gränser, som fd chefredaktör med budgetansvar vet jag hur avskyvärt tråkigt det var att sköta ekonomin och hur det slukade min kreativa tid.
När jag läste artikeln i DN om Bonniers omstrukturering tänkte jag direkt på den debatt som nu pågått ett bra tag i filmbranschen. Även där ökar marknadsavdelningarnas inflytande och det är inte av godo. Vilken marknadsavdelning är intresserad av en smal produkt, hur bra den än är? Så nu drabbar även detta tänk bokbranschen och det är sorgligt. Dock vet jag inte vad man ska göra åt saken. Det känns som om problemet är så mycket större än så. Varför ökar likriktningen? Vad är hönan och vad är ägget?
SvaraRadera