Vårt skrivande har en grundsten, den heter tillit

Maria, Annica och jag får ofta frågor hur vi lyckas skriva ihop, om vi bråkar mycket, om vi blir osams helt enkelt. Det blir vi inte. Hela vårt samarbete genom alla åren bygger på tillit. Vi vågar spåna fritt, föra fram de dummaste ideer för att vi vet att varje liten byggsten kanske leder till en bra association hos de andra. Vi staffettskriver aldrig, vi äger inga personer i det vi skriver. Det finns aldrig i vårt samarbete mina texter och dina ftersom vårt långa arbeta tillsammans lärt oss att det inte är så det fungerar. Vi tillför byggstenar tillsammans genom allt vårt pratande. Ibland skriver en av oss en historia efter ett prat, ibland en annan. Men vi vet att vi gemensamt äger intrigen och personerna och att berätelsen aldrig uppstått om inte våra tre intellekt, eller två, gemensamt skapat den. Kanske den vetskapen är en av nycklarna till vårt givande samarbete? Det betyder inte att vi alltid är överens. Men vi är överens om grundfilosofin och sedan diskuterar vi jättemycket när det är något vi ser olika och kommer fram till gemensamma lösningar som ibland ligger långt ifrån det vi tänkte först.

I förrgår satt Annica och jag på verandan och spånade ... nu ska jag sjunka in i den värld vi pratade om.