Hur glädjen och smärtan kan samexistera - nu har Anna Kåvers kloka bok kommit

Jag känner på mig att jag kommer att skriva mycket om Anna Kåvers nya bok om känslor: Himmel och helvete och allt däremellan. Idag kom den med posten och den talar direkt till mig. På måfå slog jag upp den och hamnade i ett kapitel om att navigera klokt i känslovindarna.
Vännen Maria H. hade funderingar igår på mitt inlägg om att ge efter för lustfyllda frestelser: "Har just sett en fantastiskt skrämmande bra dokumentär om Berlusconi och mediamakten i Italien, Videocracy av Erik Gandini. Då blir man sannerligen rädd för att bejaka lustfyllda saker och vill bejaka mer av allvar och seriositet i tillvaron istället." Så skrev hon.
Jag protesterade såklart för jag kan inte se den motsättningen: "Att bejaka det lustfyllda i livet innebär inte att man inte ser allvaret i tillvaron. Det är en falsk motsättning. Som att säga att man inte får skratta för att det finns så mycket elände i världen. Hade vi inte glädje och lust också - hur skulle vi då få kraft att kämpa för det bättre samhälle vi vill ha mot de onda krafter du såg i tevefilmen?" frågade jag henne och fick ett bra svar.
Nu hamnade jag direkt på de här raderna i Anna Kåvers bok: "Budskapet är didaktiskt - att glädje, kärlek, tillfredsställelse och humor kan samsas, det vill säga existera samtidigt med allt det svåra och smärtsamma som måste hanteras. När vi hittar och kan ta till oss denna dialektik blir våra liv avsevärt mycket mer levande, nyansrika och kanske också lättare."

Ni förstår att jag längtar efter att läsa och begrunda denna bok!