Visst är det så att glädje och smärta samexisterar. I natt kom mina döttrar hem från Sicilien, bubblande glada och gyllene efter en solig systervecka. Men E, som bor hos mig, stannade bara några timmar. Sedan tog hon sin redan packade väska och drog iväg för att arbeta i Vietnam under hösten. Dit jag tog henne första gången när hon bara var 14. Vårt favoritland. Men det är långt borta. Jag har en dröm om att kunna vara en tid i Vietnam. Vistas där, skriva där. Jag är alltid harmonisk när jag är där som om någonting känns så rätt i mig.Men nu är det E som är på väg dit och jag saknar redan hennes glada närvaro härhemma, våra galna filmkvällar och våra djupa innerliga snack. Jag älskar att höra hennes röst när hon öppnar dörren och ropar: "Mamma, jag är hemma nu, har du satt på te?"
Så jag är så glad över att hon gör en spännande resa till ett intressant höstjobb, men jag är sorgsen över att jag är ensam igen i mitt hem. Saknaden är smärtsam.
ja man kastas mellan glädje o sorg hela tiden! jag saknar också världens härligaste lilla biff. men vi får mysa:)
SvaraRaderaoch jag tycker du ska till vietnam!
Elin! jag tycker vi ska upprepa oss, jag tycker vi ska till Vietnam
SvaraRaderafina mamma...jag saknar dig ocksa!!!
SvaraRaderaVilket gulligt inlagg! Ja vi ar verkligen varldens basta sambos du och jag.
Jag hade varldens jobbigaste dygn sedan. Ivag till Frankufurt dar jag vantade i flera timmar, sedan den langa flygningen till Saigon och jag kunde knappt sova for det var ju inte natt for mig, sedan landar jag pa dera morgon men da ar det natt for mig sa jag var helt slut....jag vantade pa visumet en lang stund och koade och sedan fick jag vanta pa flyget till danang i 3 timmar. Jag bara foll ihop pa den flygningen, hade en glad australiensare som envisades med att babbla sa fort jag tittade upp men jag minns inte ens vad jag svarade.
Sedan bilfard till Hoi An, 30 minuter senare mote med alla studenter!!! Sedan akte vi runt och tittade pa universitetet dar de ska plugga och sedan hade vi gemensam lunch. Nagon timme senare hade vi var forsta middag med all staff....PHU! Jag har precis borjat hamta mig.
ALSKAR DIG MEST!!!!!!!!!!!!!!!
ellen
Ellen jag blir så glad när du kommenterar. kanske funderar du på att ta upp din egen blogg igen - då blir jag jätteglad!
SvaraRadera