När jag tolkade på s-kongressen 1969, som allra mest blond och långhårig

Jag tittar som hastigast på svenska tidningar på nätet, det verkar handla mest om Idol och s-kongressen.
Jag har varit på ganska många kongresser, ja som journalist alltså, jag är ingen politiker. Den s-kongress jag minns bäst är den 1969 då Erlander avgick och Palme valdes till partiordförande. Palme är min manlige favoritpolitiker, snabb, brinnande, intellektuell. Och så otroligt engagerad, det var en utmaning att intervjua honom. Hans engagemang mot USAs krig i Vietnam och alla hans tal i denna fråga betydde oerhört mycket. Utrikesminister Torsten Nilsson höll på kongressen då ett bejublat anförande där han meddelade att Sverige skulle ge bistånd til Nordvietnam, Demokratiska republiken Vietnam, som Sverige erkänt 1969.

Under den kongressen var jag tolk för franskspråkiga gäster. Jag bodde i Paris och kom hem bara för kongressen. På den tiden var jag väldigt blond och långhårig så DN skrev att det var lätt för de fransktalande gästerna - de kunde bara följa mig i min poncho och det långa håret.
Jag minns en trevlig gäst från Madagascar. I avskedspresent gav han mig en hel stor bunt vaniljstänger. Idag hade jag blivit jätteglad, då fattade jag inte hur bra det var utan ställde bara den dekorativa knippan i en vas hemma i Aspudden. Sedan for jag tilbaka till Paris. Mina vänner där var aktiva feminister i MLF, rörelsen för kvinnornas befrielse. En härligt anarkistisk högljudd rörelse, men frågan är ju om det inte var s-kvinnornas långsiktiga arbete i Sverige för föräldraförsäkring och jämställdhet som på sikt gav bättre resultat.