Var i världen man än befinner sig så finns det skillnader som beskrivs mellan människor från olika delar av landet. Idag fick vi en ingående beskrivning av hur knepiga folk från Hanoi är. De använder ogenerat fula ord, de är väldigt rakt på sak och inte särskilt diplomatiska. Det är väldigt svårt för folk från mellersta och södra Vietnam att komma dit. De känner att de inte har något säkerhetsnät där. Det finns en otrygghet och alla denna direkthet känns som en oförskämdhet man knappt kan värja sig emot när man är van vid det inlindade språket i mellersta och södra Vietnam.
Där är man, enligt min sagesman, mycket noga med att människor inte ska tappa ansiktet. Därför lindar man in det man har att säga, även kritik, så det finns en chans at ta emot den utan att känna sig naken och avslöjad och också ha en chans att ta till sig kritiken och förbättra sig utan att känna sig sågad direkt. Visst är det fint?
Jag vet inte vad som skulle motsvara denna uppdelning i Sverige - finns kanske inte riktigt någon landsända som gör sig känd för stor diplomati och finkänslighet - eller är jag för norrländskt rakt på sak nu?
Vid älvens strand är det tystnad, eller odiplomati. Varken stora positiva ord eller små är naturliga att uttala, men inte heller det som är otroligt fel eller lite grand åt helvete kan sägas utan något innanför västen... När sinnet rinner till då kan minsta felsteg bli stort- då tar vi fram odiplomaten i oss.
SvaraRaderaVet inte riktigt, men jag har förstått det som att på Gotland så måste man truuugas fram till kaffeborden när det är kalas. Och man måste trugas flera gånger.
SvaraRaderaJag skulle antagligen göra bort mig outhärdligt där. För jag är ganska bra på att lyda såna där enkla order som gå hit, stå där, sitt ner, varsågod, ducka, osv.