På Sallyhillsvägen 33 i Sundsvall bodde jag några år som barn. Alla kvinnorna i trappuppgången var hemmafruar och det var ett myllrande socialt liv. Vi var massor med barn i vår uppgång. jag har skrivit om livet där i min ungdomsbok Mopedsommar. När jag minns kvinnorna så bär de ofta i mitt minne en städrock. Den hade de på sig när de fikade ihop på förmidagen innan deras män kom hem för att äta lunchen kvinnorna lagat.I helgen lyssnade jag på ett av mina favoritradioprogram det entusiastiska pigga och folkbildande programmet Stil som just denna gång pratade om Städrockar - ett modemysterium. Städrocken användes av kvinnor i både Europa och USA. I Italien gjordes den dessutom odödlig inom den neo-realistiska filmen under sent 1940-tal, fick jag lära mig: "Den italienska motsvarigheten till städrock, ”vestaglietta”, fick sprängverkan i filmen ”Bittert ris” från 1949".
Den är dock frånvarande i modehistorien, och i museers klädsamlingar. Tack Stil för att vi får veta mer om detta välkända men okända plagg! I programmet får man veta hur denna enkla, rock i bomullstyg, med knäppning fram och ofta blommigt mönster blev så populär i hemmen.
Jag tänker på den gemensamma tvättstugan i Viriberg, Råsunda. Där hade alla mammor städrockar över sina kläder. Den var stor så vi var många barn som lekte kurragömma mellan strykrummet, stenmangeln och alla tvättstugorna. Jag var livrädd för mangeln. Intressant att idén om hemmakläder lever och frodas i Indien. Senast jag såg hemmakläder på ett ställ var vintern 2008. Men förr fanns min mormors favvoaffär på Rörstrandsgatan den hade både mamelucker och städrockar på rad.
SvaraRaderaNågon städrock har jag aldrig haft men däremot en skolrock. Det var i lågstadiet, i Frankrike!
SvaraRaderaEva, programmet berättar om en affär på Sibyllegatan, jag brukar fascinerad titta in i fönstret där, det är som förr-i-tiden. Och stenmangeln var jag livrädd för, en flicka i min klass hade fastnat med sin arm i mangeln och hade fruktansvärda ärr.
SvaraRaderaAnnika, skolrock, lustigt! Det har jag aldrig haft, ja jag har ju inte haft städrock heller men gillar idén med den!
I min värld betyder städrock något helt annat: Jag hade samlat ett antal rocklåtar på ett band, slamriga och högljudda så att de skulle överrösta dammsugaren, när jag lördagsstödade.
SvaraRaderaJag var vid den här tiden chefredaktör på Aktuellt i politiken (s), och när vi vid ett tillfälle hade fått nya interntelefoner på 68an, beslöt vi oss för att testa funktionen ALLANROP genom att spela det här bandet. Musiken visade sig gå in i samtliga rum på socialdemokratiska partistyrelsen, inklusive konferensrummen, och kunde inte stängas av av mottagarna.
Dan därpå kom det ett strängt cirkulär från personalavdelningen...
Min mamma hade städrock. Flera olika varianter. Minns en orangefärgad med stora mönster på. Synd att de inte sparades kan jag tycka nu.
SvaraRaderaEva vad synd, det var säkert jättefina städrockar med femtiotalsmönster!
SvaraRaderaEnn - mina minnen av dig gör mig full i skratt, tänk vilka underbara ironiska lappar du skickade runt som gjorde det tråkigaste möte till något kul! Klart du hade städrock på hög volym.
Jag bodde under några barndomsår på motsatta sidan stan där du växte upp. Och visst minns jag också städrockarna! Ändå hade väldigt många mammor börjat det som i mitten på 60-talet var så nymodigt för f.d. hemmafruar: jobba! Bara en gång under senare år har jag sett en städrock eller det var mer ett förkläde, på en kvinna i min egen ålder. Det var medan jag fortfarande bodde i en förort till Stockholm och trodde knappt mina ögon. Jag var tvungen att ringa på hos grannen och fråga om något, och hon öppnade iklädd förkläde!
SvaraRaderaHej Matilda1 Först bodde jag i Sallyhill, sen flyttade jag till Tivolivägen. Sallyhillslivet var annorlunda, jag tror nästan att jag drömmer det livet ibland för det känns som en så egen värld. Nu ser man aldrig någon städrock men mina skjortklänningar som jag älskar att lufsa omkring i /sydde upp dem i Vietnam/ har nog vissa likheter! Framknäppta med fickor, bekvämt! Som en förlängd herrskjorta.
SvaraRaderaVilket underbart namn, Sallyhill! Jag fick en oemotståndlig lust att läsa din ungdomsbok, Mopedsommar. Jag gillade Vänskapspakt massor!
SvaraRadera