Oförmågan att kommunicera sin innersta längtan

Jag är omtumlad och berörd av Scener ur ett äktenskap på Dramaten. Har man levt i skakiga parrelationer kan man inte låta bli att lägga in delar av sitt liv i föreställningen där Livia Millhagen och Jonas Karlsson så skickligt vänder och vrider på livet i par. Man tränger djupt bakom den polerade yta andra ser. Ner i ett helvete av svek, otrohet och oförmåga att kommunicera sin innersta längtan, sina rädslor och sina känslor av ensamhet.
Johan är mannen som sviker och överger både barn och hustru för en älskarinna som han sedan förtalar. Han är i pjäsens början arrogant, under föreställningens gång krymper han alltmer och blir patetisk i sitt självmedlidande och sin gigantiska självupptagenhet där allt kretsar runt honom. Marianne, hans fru är en ranka som klamrar sig fast vid honom i början och packar hans väska när han drar med sin älskarinna. Men under pjäsens gång får hon insikter som gör att hon reser sig ur obemärktheten i en relation som förminskade henne.
Ja, den föreställningen väcker många tankar om egna tillkortakommanden hos mig, men jag kan också identifiera mig med Marianne och känna att min resa, liksom hennes, fört mig en bit på väg.