Jag vaknade i morse och såg att Ellen i Paris ringt mig tre gånger, jag satte mobilen på ljudlös igår eftersom jag var så fruktansvärt trött. Nu blev jag orolig. Varför ringde hon mitt i natten, något måste ha hänt? Var hon olycklig?
Vilka mammareflexer jag har! När jag fick tag på henne på morgonen sa hon att det var inte så farligt. "Jag råkade skära mig på en flaska, på apoteket tyckte de jag måste sy och när jag var på sjukhuset ville jag ha lite tröst. Så jag ringde dig."
Jag blev förkrossad över att jag stängt av ljudet. Det gör jag aldrig mer. Klart mina barn ska kunna ringa mig precis närsomhelst som de vill ha tröst!
Det hände oss i somras. Mobilen var på vibration och vi vaknade inte. Men mitt i natten så ramlade den ner och tjöt och då var vår dotter på sjukhus i Alanya. Oron var hög som en betongmur i Berlin. Det vill jag inte vara med om någon mer gång. Hoppas att E mår bra.
SvaraRaderaTack Eva, hon mår bra. Men det är verkligen så att man aldrig slutar vara en orolig mamma som vill finnas till för sina barn.
SvaraRaderamamma!!! knappis det gor ingenting. Nasta gang ringer jag pa hemtelefonen ocksa som du sa.
SvaraRaderaJag vill finnas till lika mycket for dig, ring alltid nar du kanner dig nere eller bara vill prata. Jag ska ga hem till Joel pa fredag sa da tankte jag att jag skulle kunna ringa om du vill, ar du hemma da?! (han ringer gratis till sverige) puss!!!!
Underbart! Är hemma på fredag. Ring alltid!
SvaraRaderaJag känner igen den där ilande känslan i maggropen när man vet att hon inte fått tag på en. Det behöver inte ha varit viktigt alls - det räcker att det var viktigt för henne just då. Och så fanns inte jag där. Hemskt.
SvaraRaderaEller hur Maria! Det är ju inte rationellt men det är väl beskyddaren i mig, den starka mammakänslan att värna och skydda. Som alla kan se är ju barnet i detta fall synnerligen kompetent :)
SvaraRadera