Jag har just sett sista avsnittet av Mad Men. Jag tänkte behärska mig, försöka spara på den goda karamellen, men jag kunde inte. Det är fascinerande med en serie som denna med oväntade vändningar och jag kunde inte sluta se, måste se ända till slutet.
När jag vaknar upp ur Mad Men-världen och kollar facebook inser jag att de flesta andra sett något annat. Det finns inget som likt sport kan locka de mest känslosamma kommentarer ur många tittare. Sverige har vunnit något, antar jag, och det är väl kul. Men jag kan bara inte begripa den här nationalitiska yran. Jag bryr mig helt enkelt inte. Jag blir glad om många blir så glada att de gråter över en svensk idrottsprestation. Men VARFÖR blir alla så glada? Det måste vara något som helt enkelt inte finns för mig. En nationalistisk vinnargen som jag inte förstår. Som jag totalt verkar sakna.
Nationalistisk vinnargen! Det är dagens ord. Jag såg en del av stafetten, men när de vann är det deras seger. Glad blir jag för deras skull.
SvaraRaderaVårt land, eller som det är här, Norrbotten, har väl inte med deras träning och strapatser att göra, förutom att de får skattepengar till sina satsningar.
Sorgligt är när Gällivare och Pajala tror att det spelar någon roll för kommunernas överlevnad. Tyvärr.
De är duktiga i laget, det räcker.
javisst är jg glad för åkarnas skull, det är kul men inte så till den milda grad! Som du säger: de är duktiga i laget, det räcker. Sen gillar jag alltid när ett kollektiv samarbetar och vinner!
SvaraRaderaJag är precis likadan Eva.
SvaraRaderaI vinter-östersund går folk upp 05.00 och kollar på hockey.
Jag tänker bara - varför?
Linnea, vi är verkligen olika i vår släkt. Peter och Emil verkar så lyckliga över att få se OS medan t ex du, jag och Elin inte bryr oss ett dyft. Kan för övrigt inte säga att din farfar var särskilt intresserad heller på sin tid.
SvaraRaderaJag tänker som du: varför????