Man kan inte låta bli att fundera över kläder i Paris. På ett sätt kan man ha vad som helst eftersom alla stilar finns. Men om man arbetar? För Ellens del så gäller klädkoder. Nu har hon praktiserat först i Sydafrika där hon gjorde halv skandal genom att ha en kortkort kjol första dagen. Då blir man helt enkelt inte tagen på allvar. Däremot var det helt okej med alldeles svindlande djupa urringningar.
Här i Paris däremot kan kjolorna verkligen vara korta. Igår när solen kom blev alla ben bara dessutom, dagen innan var det tights och kort, nu var det kort och barbent och nyrakade ben.
Så i Paris kan Ellen ha sina korta kjolar . Men jag ser mig omkring på Unesco, ingen har djup urringning.
När det gäller skor har jag alltid känt mig fel i Paris, men det är ju också fransyskornas tidigt inlärda trippande, jag känner mig som en flicka från vidderna när jag och Ellen drar fram med långa steg.
Hur har ni det med klädkoder där ni vistas? Själv har jag nuförtiden främst min privata kod att det ska vara bekvämt och gärna vackra tyger och färger. Men om man inte arbetar hemma som jag gör - vilka koder gäller då för er?
Fin bild!
SvaraRaderaJag har aldrig lyckats koda av klädkoder ordentligt. Förut har jag tyckt att folk här i stan var väldigt lite uppklädda när de går på olika tillställningar som konserter m.m. Jag kan se det som fint, roligt och artigt att klä upp sig när man ändå gör något speciellt.
Konstig sak jag såg på stan i förrgår: Tjej med varm täckjacka som slutade precis under baken, under det genomskinliga, ljusa nylonstrumpbyxor och Alexander McQueen-inspirerade höga klackar! Hon verkade jobba som personlig assistent, knuffade en rullstol tillsammans med någon annan. Alltså, inga kläder på underkroppen eller möjligen trosor / något JÄTTEkort under den varma täckjackan.
Lite fascinerande.
Min egen klädkod: något som gör att det känns roligare idag och att jag ser ut som jag vill känna mig.
Kalle Anka modet är aldrig fel
SvaraRaderaMaria-Thérèse, din klädkod är bra, att se ut som om jag vill lära känna mig. Det är fint. Jag älskar kläder i olika tyger och färger - det ska vara vackert, bomull, siden, vackra färger, inte sitta åt... undra på att jag trivs i den indiska punjabklädseln med lång skjorta, byxor och sjal!
SvaraRaderaAnonym: Modet att gå med rumpan bar känns både kallt och obekvämt, men smaken är ju olika! Förkyl dig bara inte!
Det har hänt något under de år som jag gått omkring här vid potatislanden och stranden. Förr var alla "förnuftigt" klädda. Nu har många fler kläder och vackra skor som mer passar på Paris boulevarder. På mitt jobb gäller att vara redo. Redo på att hamna i skogen, i en driva ute i kylan så det är sällan vi har kjol. Passar på på sommaren.
SvaraRaderaKlädkod, hm. Jag jobbar ju också mkt hemma och då blir det som det blir. Men ute bland andra, gärna knälång kjol, kofta, svarta strumpor och svarta skor. Inget tight (figuren tillåter inte det). Och jag klär mig ofta i svart, tyvärr kanske.
SvaraRaderaDet händer något när man arbetar hemma eller hur, mina kära Evor? När jag varje dag gick iväg till redaktionen köpte jag mer kläder och såg nog också annorlunda ut. Nu tänker jag ibland när jag går runt på mitt söder att jag är tilbaka lite i bekväma sjuttiotalskläder, överårig hippie ibland? Sällan elegant nuförtiden men noga med material och färger på ett annat sätt kanske. Ja det är kul att tänka på hur man påverkas beroende på jobb och även sammanhang man vistas i! För övrigt har jag nog varje dag på mig minst ett plagg köpt i Vietnam eller Indien :)
SvaraRaderaHemma är det träningsbyxor och lättvättade tröjor, blir lätt smutsig när hundarna är med överallt. När jag är ute och signerar och föreläser vill jag "sticka ut". Därför försöker jag alltid klä mig lite annorlunda, det ska vara färgstarkt och gärna lager på lager, men alltid förnuftiga skor. Mina hundar ser direkt om jag ska jobba hemma eller åka iväg. De kommer inte i närheten av mig när jag har finkläderna på.
SvaraRaderaKim, vad gulligt med dina hundar! Var du förresten på kursen i sociala medier?
SvaraRaderaHär är det väldigt casual, men ändå så finns det "sociala klädkoder".
SvaraRaderaBarn/studenter - Skoluniform.
Män: Shorts hemma eller vid havet, långa byxor med skjorta, t-shirt eller tenniströja på stan. Skor och bälte ska matcha.
Kvinnor: Kjol (kort ok ), byxor eller Capri, blus/tröja/linne på stan, skor och väska matchar.
Urringat också ok, klackhöjd efter smak.
Vid regn: Vinterklädsel inkl. Timberland-stövlar helst!
Vid sol: Kvinnor har paraply.
I övrigt är ALLA väldigt välskötta, det ingår liksom i koden, alla har vårdade fötter & händer, vita och hela tänder, inga gråa hårrötter, när man har linne på sig så har man t.ex bh med transparenta axelband.
Aldrig samma klädsel två dagar i rad.
Jag har helt tappat stilen p g a att jag jobbar mest hemma. Plus att jag inte har något klädkonto at tala om, kan använda max 1500 kr på kläder per år. Så här är det slitage som gäller...
SvaraRaderaJag tycker att som medelålders kvinna klär jag egentligen bäst i kläder med kvalitet, där det syns på tyget, med fint fall etc. Skrynkliga hippikläder passar till slät hy men förstärker det rynkiga när man är äldre, så bohemstilen gör mig inte snygg (tyvärr, det är den jag gillar och har råd med). Så jag försöker förtränga tanken på kläder helt.
Carina, det var mera strikta klädkoder än vad jag trodde - inte bara hel och ren utan väldigt välskött ska man alltså vara. Jag har förresten nästan aldrig samma kläder två dar i rad, måste känna in vad jag vil ha och det är ofta olika, beroende på väder och humör
SvaraRaderaJohanna, det finns nog en hippie i mig också, älskar till exempel att gå omkring i långa kjolar med vidd och sjalar. Men hemmaarbetet gör lite att jag blir en aning för lat när det gäller hur jag ser ut, tror jag att jag tycker :)
Jag vågar inte ens tänka på vad andra tycker om mina kläder (klädstil kan jag inte kalla det eftersom jag tager vad jag haver) - ibland är det t o om så att jag inte äter på mitt extrajobbs personalmatsal eftersom jag tycker att jag alltid har samma kläder på mig och det syns där, då äter jag backoffice med matlåda...
SvaraRaderaInnerst inne älskar jag fina kläder men jag begravde det helt när jag fick barn, sedan dess har jag inte kunnat lägga pengar på kläder det kommer alltid i sista hand. Fast vid tillfällen då jag gått ner i vikt har jag klätt upp mig på ett eller annat vis, och jag bär upp dem bra när jag är smalare. Nu känner jag mig dessutom för tjock för att vilja lägga pengar på kläder, inbillar mig att jag ska gå ner till storlek 40 innan jag förnyar garderoben.
Johanna, min lust att köpa käder just nu är minimal av samma anledning(ar)
SvaraRaderaJag har en massa kläder - men det beror också på att jag är en hamster när det gäller saker jag gillar i klädväg, jag kan inte skiljas från dem! Och ser man på - rätt som det är är de nästan moderna och coola igen...
Eva, det låter spännnade med din klädkista, den får du visa nån gång!
SvaraRaderaJag har bestämt mig för att skärpa mig klädmässigt. Mer högklackat, mer kavaj, mer snygga sjalar och toppar! oavsett vikt. Sånt kan man ju även hitta på second hand, tror jag. Skärpning!
Rak i ryggen se folk i ögonen, möt världen med ett leende - då är du vacker sa min kloka far!
SvaraRadera