Enskede i syrenernas tid, det är en av mina paradisplatser på jorden. Igår var jag i trädgården intill "min" gamla trädgård. De blommar nu alla syrenerna jag satte. Det gör ont i hjärtat, samtidigt är det också en vemodig lycka i att tänka tillbaka.
Men jag tänker också: Vilken tur att jag har syrener på min ö, syrener från Enskede. Och vilken tur att de blommar senare i skärgården än i stan. Snart flyttar jag dit och njuter av dem.
Sista maj. Nu ska jag åka till Boden. Där har alla syrener slagit ut. Här vid älven håller de på att tveka. Det är härligt att följa syrenernas blommor och få känna doften länge.
SvaraRaderaHelt prosaiskt:-) går det att flytta syrener? (Tycker om att läsa din blogg, mycket känner jag igen från livets krokvägar, även om vi alla tar olika vägar så finns många likheter, särskilt kvinnor tror jag delar mycket i upplevelser och tankesätt)
SvaraRaderaJa, jag skulle kunna åka runt, Eva, på jakt efter blommande syrener!
SvaraRaderaMonica, lätt som en plätt att flytta syrener. Jag bara gräver upp en lämplig rotbit, gräver ett ordentligt hål där jag vill att de ska växa, fyller med vatten och klämmer ner rotklumpen. För det mesta tar de sig. Jag gör för övrigt likadant med mina Halvvilda rosenbuskar på landet och med min rhododendron och vips har jag nya buskar. Mest älskar jag den låga vita rosen jag tog på Alnö som min mamma älskade, den har jag flyttat runt till Enskede och nu till min ö.
Vad underbart det låter med din ö, Eva. Ser fram emot lite bilder därifrån under sommarens blogginlägg! Kram Kim
SvaraRadera