Såg att Pauline, en av mina roliga vänner, skulle på ett seminarium med temat: Making things happen. Hon är jättebra att få saker att hända, det är en härlig turbulens kring henne. Och jag funderar på det. Jag är också en person som får saker att hända. När det står stilla omkring mig blir jag så ohyggligt uttråkad. Det bästa är att dra igång projekt, få saker att hända, få världen att snurra. När idéerna bubblar i huvudet och allt känns möjligt, då lever jag.
Hur är du?
Jag är full av idéer, nästan bara bra sådana. Dessvärre ser jag helst att någon genomför dem, jag kan vara med i initialskedet och sätta igång människor, peppa dem för att sedan lämna över till någon annan att ta hand om förvaltningen av mina fantastiska idéer. Jag coachar gärna andra att göra saker, så som jag tycker att de ska göras ;-)) men sen vill jag vidare och kreera nya idéer. Ibland kokar jag av idéer där allt känns möjligt men jag har också långa perioder av återhämtning då jag varken tänker eller gör så mycket. Jag bara är. Tråkigt har jag när det känns gammalt och vanligt och det bara går på rutiner och man bara ser hinder. Jag är en igångsättare men ingen förvaltare. Båda sorterna behövs, däremot har jag en skarp analytisk förmåga ;-))
SvaraRaderaFör egen del försöker jag få färre saker att hända. Har upptäckt att jag lindrat min oro och otillfredsställelse genom att sätta igång spännande projekt. Men sedan lyckas jag inte njuta av dem, utan det blir en hel del press eftersom jag faktiskt också vill genomföra sådant jag sätter igång.
SvaraRaderaNu sätter jag igång färre saker, och ser till att de jag sätter igång verkligen känns meningsfulla. Och däremellan försöker jag att bara vara, inte göra en massa saker. Och numera kommer inte oron när jag bara är, utan lugn, frid och glädje. Det är lite omvälvande för en handlingsinriktad person som jag att få uppleva det.
Jag är en både och, en som älskar att arbeta med nya idéer och en som njuter av att hitta lösningar på olika saker som behöver göras. Och en person som kan med nöjdhet utföra arbetsuppgifter som andra tycker att jag ska göra. Både och...
SvaraRaderaJag är också en person som mår bäst med att ha mycket att göra, ha många idéer som snurrar runt i huvudet. Vad håller du på med för projekt just nu? Kram Kim
SvaraRaderaJag är full av idéer och är en snabb och resolut igångsättare som jobbar som en besatt ända fram till de allra sista detaljerna, då brukar luften gå ur mig lite och då går jag på viljan att komma i mål inte så mycket lusten. Jag trivs bäst i projektform, men kan också mata på som en arbetshäst med uppgifter som bara ska göras. Jag saknar projektkamrater som är igång med projekt samtidigt som jag, vill ha mer samarbete!
SvaraRaderaJag kastar ur mig en fundering och får kloka underbara svar. Bloggande när det är som bäst.
SvaraRaderaJane, jag undrar också varför luften gr ur mig. Och anar att det är därför jag ocskå älskar samarbete. Då ger man varandra energi, puffar och puttar och ror saker iland. Svårare p egen hand!
Kim! När jag ser alla dina nya bokprojekt hela tiden så tycker jag nog du verkar vara en mästare på att inte bara starta utan också slutföra. Jag har några olika bokprojekt som snurrar i mitt huvud och det bästa är att lusten att skriva finns där.
Eva Granne, det verkar förnöjsamt på ett väldigt bra sätt. För mig är det viktigt just med samarbete för att riktigt orka slutföra!
SvaraRaderaMonica, det är fint om du också accepterar perioderna av återhämtning efter idéers förverkligande? Jag är dålig på det. Grips lätt av förtvivlan då och undrar om jag tappat kraften. Du verkar ha fantastiskt mycket positiv energi att dela med dig av!
Peter. Det sticker till i mig när jag läser ditt svar, jag känner så igen känslan av otillfredsställelse. Behovet av att jaga vidare för att dämpa en inre oro. Mitt mål är hela tiden en större inre frid och samtidigt flyr jag genom att hitta på nytt och nytt. Det var en känslig fråga för mig! Jag ser till exempel hur vi i Emma Vall nästan aldrig tillät/tillåter oss njuta av att en ny bok utkommit, vi är redan på väg in i nästa. Sen... sa vi, sen ska vi fira. Men det är sällan detta sen kommer. Där fick jag något att fundera på.
SvaraRaderaIntressant att höra att du känner igen dig. :)
SvaraRaderaPeter... jag gör det på ett oroande sätt. Nya projekt som flykt från fördjupning? Oförmåga att tillåta sig slappna av och bara vara...? Det ger mig något att tänka vidare på.
SvaraRaderaJa, Eva. Jag tycker om mina olika långa perioder av återhämtning. Det bor verkligen kontraster i mig. Det kanske är därför det flödar av energigivande kraft ibland. Angående samarbete så hade jag ett "magic moment" med min brorsdotter för några år sedan som du kan läsa om här: http://monikawestin.wordpress.com/2010/08/24/sa-sa-hon/
SvaraRaderaSamarbete när det är som bäst, då blir verkligen ett plus ett tre.
Jag har mer tålamod nu än förr, då kunde jag känna hur hela kroppen blev spattig om livet blev för stilla. Jag jobbar faktiskt på att inte bli så lätt uttråkad!
SvaraRadera