Jag är väl en hopplös typ som blandar alla genrer i mitt skrivande och trivs med det

Jag har aldrig läst någon Hans Koppel-bok och inte funderat heller över vem som ligger bakom den pseudonymen. Jag är lite trött på den sortens hemlighetsmakeri - trots (eller kanske på grund av?) vårt eget hemlighetsmakeri med Emma Vall en gång i tiden på nittiotalet.
Men det är intressant med Petter Lidbecks motivering: Han tog en pseudonym för att han inte ansåg att han togs på allvar som seriös författare när han är mest känd som barnboksförfattare.
Det är något jag funderar mycket på. Jag vill inte vara något annat än den jag är, tänker jag ibland när jag för höra att jag är för spretig, jag skriver barnböcker, ungdomsböcker, deckare, relationsromaner och nu en kokbok, ja en faktabok om femtiotalet har jag också skrivit. Det betraktas inte som riktigt seriöst, det har jag ofta fått höra.
När jag var i Indien för några år sedan berättade mina författarvänner där att det var vanligt med genrebyte och jag tyckte det var befriande. Historierna kommer till mig , ibland blir det en barnbok, ibland något annat. De hittar sin form i mitt huvud och så vill jag att det ska vara. I den ibland så enkelspåriga kulturbevakningen får man inte vara förvirrande, man ska bli vid sin läst=sin genre och blir man inte det rör man till det.
Men jag trivs med mitt sätt att skriva, så jag fortsätter att vara öppen för de historier som kommer till mig.
Extra hoppplös är jag dessutom som inte bara skriver ensam utan ibland med Annica Wennström och Maria Herngren under peudonymen EmmaVall och ibland med enbart Annica (Bärböckerna) eller enbart Maria (Papparesan och Till havs med Black Bird).
Jag är väl en hopplös typ och trivs med det!