Mer om mig och skrivandet

lördag 28 augusti 2010

När jag lade ifrån mig dessa förutsägbara mallade deckare hade jag redan glömt dem

Det är i både Det fördolda och Rymmaren något mallartat, förutsägbart i berättandet, något väldigt politiskt korrekt. Det är som om man tagit alla kända ingredienser, skakat om och häpp kommer ännu en förutsägbar deckare ut med rätt antal kvinnor och män i olika roller, lite förtryck, nån korkad polis, lite jämställdhetsproblem, lite olika sexuella inriktningar, blaha blaha.... 

Natthostandet gör att jag läser mycket just nu. Känns bättre att sitta upp i sängen. På senaste tiden har jag läst två deckare, skrivna av män dessutom. Ja, det är ovanligt, jag läser inte så många deckare nuförtiden och mest är det kvinnor som skrivit de få jag läser.
Nu tog jag mig en tur till mitt grovsoprum och vad låg där i en container om inte Tomas Bodströms Rymmaren. Jag hade inte tänkt läsa honom, men nu räddade jag den från soprummet. Den var lättläst men inte särskilt bra. Deckargåtan var försumlig och allt var förutsägbart. Jag hade visst nöje av skildringarna inifrån departementet, framför allt skildringen av en pressekreterare som motvilligt måste rädda sin korkade minister från alla fadäser. Men alla personer är orimligt grunda och fyrkantiga och språket stolpigt. Hade Bodström inte varit en kändis hade förlaget aldrig satsat på denna bok.
Igår läste jag Hjorth/Rosenfeldt Det fördolda. Ännu en tevekändis som ger ut deckare. Men Hans Rosenfeldt är en rolig typ så jag tog mig an den.
Det fördolda har en  huvudperson, en kriminalpsykolog som tydligen ska vara en mästare på att förföra kvinnor, inte så trovärdigt tycker jag och inte så intressant heller. Och spåren mot förövarna var alltför tydligt utlagda i Det fördolda. Man blev inte precis förvånad vid upplösningen. Allt var så förväntat och korrekt och jag kommer inte att köa för nästa bok av någon av dessa författare.
Så lagom politisk korrekthet och så tråkiga att det bara var hostan som gjorde att jag läste ut dem. Det är snabbläsning som är okej en hostig natt men när jag lade ifrån mig böckerna hade jag redan glömt dem.

5 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig i känslan av att ha stoppat i mig alla dessa ord och så känns det som om man har ätit sockervadd. En fadd känsla utan smak. Nästa gång man läser baksidestexten på dessa böcker vet man inte om man har läst dem eller ej.

    SvaraRadera
  2. Har du läst den här iakttagelsen av svenska deckare? Verkar rätt på pricken :-)
    http://thirdopinion.nu/2010/07/09/hur-man-skriver-en-svensk-deckare/

    SvaraRadera
  3. Sockervadd, absolut Eva - och man känner sig kladdig om fingrarna och inte alls mätt. Jag renar mig nu med att läsa Barbara Voors nya. återkommer om den!

    Tack Johanna, det är en riktigt rolig och träffande länk.

    SvaraRadera
  4. Instämmer helt, förvånansvärt så mycket skräp som ges ut. Men folk läser dem kanske?;-).

    SvaraRadera
  5. Monica: Folk gör nog det säger jag med lätt rodnande kinder. För jag läste dem ju... :)

    SvaraRadera