Det värsta med det onda virus som däckat delar av familjen är att det hindrat mig från att träffa Mille den Lille i två hela veckor. Under tiden har hans andra tand kommit fram och han sätter sig upp själv helt galant.
Det andra onda med elakviruset är att jag missade sensommaren på ön.
Men i morse vaknade jag beslutsam. Jag har sovit hela natten med en stor vit indisk kashmeresjal runt halsen - åh jag minns när Helen och jag köpte den i Delhi. Handlaren tog fram den ur en glaslåda som om det var en skatt han visade, och det var det ju, finaste varma ullen.
I alla fall, vitaminer, vilja, voodoo och vit kashmere - nu ska jag bli bra.
Idag, onda virus, struntar jag i dig och åker med Annica till ön. Över dagen bara, men det ska bli ljuvligt.
Lite ö-luft, det är nog vad som behövs!
Lägg till vänlighet och varm vätska så hoppas jag att du blir frisk snart.
SvaraRaderaTror att ö-luften kommer att göra Dig gott! Du är snart pigg igen.
SvaraRaderaVarm kram!
Vad tråkigt att du fortfarande inte är helt frisk! Har nu läst ut alla fyra bärböckerna. Nej, läst är inte rätta ordet: Jag har SLUKAT dem! Nu vill jag ha en fortsättning, men det kändes som om det inte var planerat för det. Eller? När tiden räcker till ska jag laga några av recepten. Blev lite nyfiken, var kommer recepten ifrån? Kram Kim
SvaraRaderaEva och Pia, öluften var precis vad jag behövde. Nu känner jag mig piggare än på länge!
SvaraRaderaKim, vad kul att du läst och gillar Bärböckerna. Vem vet, kanske kommer det en till! Recepten är sånt som vi själva och våra familjer brukar laga, inte så svåra saker med andra ord, men goda! Kram!
Men Eva, här finns öluft! På tisdag natt mot onsdag kommer orkanen Earl, kan du inte komma hit så kan vi vara sympatisjuka?
SvaraRaderaCarina det är verkligen fart i ditt liv. En orkan! Jag blev nog botad av en stilla ljum vind på min lilla ö idag.
SvaraRadera