En sorgsen liten röst som ropade : Mamma. En liten snorig näsa och två tårfyllda ögon. Nej Milton ville bara vara med sina föräldrar idag. Vi var med honom en stund idag, hans farfar och jag, men hans lilla kropp var fylld av längtan. Han ville ha sin mamma och pappa. Ett tag var han glad och log och visade sina två små tänder. Han tröstades när vi läste Ann Forslinds böcker om Bäbis, dem älskar han. Men sedan satte längtan in. När de kom hem kastade han sig lyckligt mellan mammas bröst och pappas famn. En liten boll av lycka. Det är kärlek. Denna lilla människa, han är så fin.Hemma hos mig bygger jag nu upp en leksakslåda till honom. Det dröjer inte länge förrän han vet att han kan vara trygg och lugn hos mig.
Jag längtar så efter att han ska sova över hos mig.
härligt att känna sej behövd
SvaraRaderaJag minns första gången jag var borta från Alexander, bara några dagar. Han mötte mig på Arlanda med mormor och morfar, han hade precis börjat gå men min mamma bar honom i famnen. När han såg mig så liksom for han iväg som en studsboll till mig. Det var en helt obeskrivlig känsla.
SvaraRaderaCarina! Jag minns när vi lämnade Miltons far hos mormor och morfar och reste till Moçambique. Han var två och ett halvt, nu undrar jag lite hur vi klarade av att åka! Minns att vi hyrde bil på Arlanda och tokkörde hem till honom i Sundsvall...
SvaraRaderaAtt vara behövd av en sån liten ljuvling är underbart Hannele!
GUUUULLIGT!
SvaraRaderaEller hur Erling!!! Kommer du ihåg någon tröstebok?
SvaraRadera