"En bok man aldrig glömmer", står det på baksidestexten till En dag, den PR-omtalade boken av David Nicholls. Men jag känner inte alls så. En dag är en bok jag har lätt för att glömma. Det är en skildring av vänskapen/kärleken mellan Em och Dexter i 20 år. På samma dag varje år får man glimtar av huvudpersonernas liv, deras kärlekar, besvikelser, lycka och tillkortakommanden. Nu ska boken filmas så ni får säkert höra ännu mer i många texter om den.
Jag tycker det är en ganska lättviktig förströelseroman där man aldrig får lära känna personerna på djupet. Den är ganska pratig och tjatig och jag är totalt oberörd av deras öden för de är inte människor som jag lär känna, trots alla detaljer, utan mer bara snabbt tecknade skisser med lite inkastade tidstypiska generationsdetaljer.
Jag har läst om den boken på en mängd olika bloggar och alla höjer den till skyarna. Samtidigt undrade jag om en bok verkligen kunde vara SÅ bra. Skönt att läsa att det finns någon som tycker precis tvärtom, jag började bli lite rädd. ;-)
SvaraRaderaDå kanske också jag kan läsa den utan att vara rädd att jag missat ngt vikitigt ifall jag inte tycker den är underbar.
Min man hade med sig den hem för bra länge sen och hade läst den på nån resa. Jag började men släppte den omedelbums utan att riktigt fatta varför. Kände inte att jag orkade engagera mig i deras lite sleazy men trötta studentromans för det första.
SvaraRaderaDen ligger dock kvar på nattuksbordet och samlar damm - kanske får komma igenom den i alla fall innan jag dissar den;-)
Amy jag hade inte läst så mycket om den så jag blev inte så besviken. Men svårt har jag att förstå storheten i denna pratiga roman.
SvaraRaderaCruella, jag blev ganska less redan i början, precis som du. Men sömnlös i Hanoi som jag är - jag läste den utan att entusiasmeras som sagt. När kommer det som är så bra? undrade jag tills boken var slut.