Milton vill fortsätta festa. Hans föräldrar vill att han ska sova nu, festen är slut. Jag hör de små nattljuden från honom i rummet bredvid, han pratar och jollrar och försöker få liv i sina trötta föräldrar. På väggen i mitt sovrum finns en oljemålning som föreställer Miltons far i samma ålder. Han sitter hopkrupen i vår säng. Och det är som att se Milton, samma lilla bastanta kropp, samma rundning över ryggen. Det var vår vän Bernt Franckie som kom förbi en morgon innan vi stigit upp. Klev in i vårt röriga men mysiga sovrum och såg oss ligga där med Emil emellan oss. Han tittade lite tankspritt på oss, gick sedan hem och målade den tavla som hänger på min vägg.
Då var jag yngre än min son är nu. Så fort livet går.
Och du är dubbelt så lycklig! Nu har du en Emil OCH en Milton!
SvaraRaderaMm, livet går fort och samtidigt så är det här och nu och hela tiden... Kram
SvaraRaderaVad underbart att ha en sådan tavla som minne. En oljemålning säger mer än ett foto, hur konstigt det än låter. Jag har fått tre av mina hundar som porträttmålningar av min väninna på Nya Zeeland. Hundarna ser så levande ut, som om de är på väg att stiga ut ur ramen. Kram Kim
SvaraRaderaCarina! Visst är det härligt. På köpet, med målningen, fick jag exmannen på väggen. Men allt är så länge sedan så vad spelar det för roll!
SvaraRaderaJenny, det är så viktigt att leva här och nu! Och att se på då också med en vänligt förlåtande blick i det fall det behövs:)
Kim, vad kul med dina hundar på en målning, hundarna verkar betyda så mycket för dig.