Nu har jag arbetat igenom mitt manus en gång till. Alla pronomina är ändrade. Det är skrivet i första person i stället för tredje, alla hon har nu blivit jag, alla hennes är nu ändrade, alla dessa småord.
Ivrigt skriver jag ut mitt manus. Igen.
Läser och blir besviken. Det känns berättat, inte gestaltat. Jag får en snilleblixt. Det måste kännas att historien utspelar sig i detta nu. Kan jag verkligen skriva i presens? Jag testar ett kapitel. Det blir mycket mer levande. Hur många verb finns det i ett manus på 174 sidor. Många. Jag testar nu. Tålamod, en av författarens största utmaningar.
Älskar när du skriver om ditt arbete, ville bara säga det! :)
SvaraRaderaTack Annika! Vi ses snart igen och pratar skrivande tycker jag!
SvaraRaderaDu har så rätt. Tålamodet prövas gång på gång. Lycka till med dina ändringar.
SvaraRaderaHaha. Jag känner igen mig ...
SvaraRaderaAnneli, det är lustigt att uppleva att det finns tålamod... det trodde jag inte tidigare jag hade!
SvaraRaderaPeter, tålamodsprövande och lustfyllt! Är du hemma nu efter härliga resan?
Härligt att få läsa om hur du hittar nya lösningar på olika skrivarproblem. Vad kul om du blir nöjd.
SvaraRaderaJag håller med om att det är jätteroligt att höra om ditt arbete -vad spännande att få följa dina resor genom texten!
SvaraRaderaJag är ständigt förundrad över att det är så roligt att vrida och öända på orden - det är inte så dumt med lite tålamod!
SvaraRadera