Idag har jag försökt trösta mig efter stjärnsmällen jag fick av en elak recensent. Ja bildligt talat alltså men det gjorde lika ont. Han recenserade Förfärande Ängel men meddelade först att det inte var en deckare, nej det var en en iscensatt debatt- och diskussionsbok. Sen talade han om hur vi borde ha skrivit boken. Men i övrigt handlade hela recensionen om att det är fult att hämnas - som om vi skrivit en pamflett där vi uppmanade folk att gå ut och sätta folk i skampålar. Det har vi inte. Vi har skrivit en spänningsroman där en kvinna inte längre orkar med våldet i samhället, inte tror på att samhället löser våldet utan själv agerar. Det är alltså en ROMAN, inte en uppmaning till våld. Det fattade inte den recensenten och det är väldigt tråkigt för nu gödslar han ut sina åsikter i tidning och på Facebook. Och inte kan man som författare argumentera mot en recensent.
Tack och lov får vi andra läsarbrev. Nu ska jag citera den allra första reaktionen vi fick på boken:
"Sträckläste ängelboken igår, det gick inte att sluta. Första halvan med hämnden är helt sublim både vad beträffar komposition och språk. Och den utlovade gåtan med den dubbla ungerska identiteten är oerhört kittlande. Också andra halvan är riktigt bra genomförd, särskilt Vietnambiten.
Men det som ger det viktigaste bidraget till bouqueten är alla smådetaljer och sidospår, som är så knapphändigt och poetiskt berättade. Små insprängda noveller och perspektivbyten, människoöden som virvlar förbi kalejdoskopiskt och ger en sån rik samtidsbild. Mera i en realismtradition typ Balzac. Det är fin messiasvarning på Elise, jag ser grundstoryn som att hon inte bara ställer orättvisor till rätta utan försätter dem hon träffar på i förvandling. Den andra ovanliga grundvalen är det extremt bra språket, med en flexibel och oberäknelig meningsbyggnad full av komplikationer, och en tonfallskänslighet som fungerar som scenografi rättigenom.
Ni bara måste fortsätta på nåt sätt"
Nu hoppas vi på er läsare. Vilket omdöme vill ni instämma i efter att ha läst vår bok, undrar jag?
Hej! Jag heter Joanna och är 24 år och när jag blev 14 år så fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om mitt liv med diagnosen för att samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och att alla är lika värda trots bakgrund.
SvaraRaderaSå kolla gärna in min blogg:)
Ps. Du kanske tom vill göra ett bloglovinbyte?:)
Ps. kör även dagens blogg där du har chansen att bli länkad inför mina 400-600 unika läsare dag och fler andra tävlingar med fina priser så passa på att anmäl dej:)
Eva! Tuff situation, men som du skriver i inlägget ovanför detta och som jag älskar: Det är bara att skaka ut kjolarna och gå vidare. Det finns ingenting man kan göra annat än eventuellt lära sig nåt till nästa gång, om det finns något att lära, ta till sig. Jag ska absolut köpa din bok och läsa den, jag vill nu verkligen bilda mig en egen uppfattning, har bara inte haft tid, men kanske kan vi bara ta en snabb fika nån dag:)
SvaraRaderaHej Joanna! Jag ska absolut titta in hos dig!
SvaraRaderaJane, raring! Tack för dina ord. Jag var chockad först. Här skriver man en spännande thriller och så blir den recenserad som en handbok i hur man utsätter obehagliga män för hämnd och dessutom anklagad moraliskt för att man inte får ta rättvisan i egna händer. Herre gud... det är ju inte en handbok utan en roman, fiktion! Recensenten blev tydligen förblindad av egna känslor så han inte såg vad han läste... Ack ja, strunt i honom! Men din åsikt värdesätter jag, absolut en fika;)
SvaraRaderaDet var en konstigt upplagd recension, vad han än tyckte om boken. VARFÖR, Eva, valde ni en SKAMPÅLE vavava? Har ju inte funnits sedan medeltiden, jo, för det såg jag på Medeltidsmuseet i går. (Bra val tyckte jag!)
SvaraRaderaTack Cruella! Det är faktiskt den konstigaste recension jag fått. Och ja, jag älskar vårt val av hämndmetod i det fallet, naken i Gamla Stan på Stortorget fastsatt i en skampåle - då hinner man tänka över vilket svin man varit. Kanske:)
SvaraRaderahar inte läst er bok men vilken fantastiskt mästrande och uppläxande snubbe, som liksom sätter sig till doms över er och huvudpersonen, istället för att fördöma allt elände som pågår i samhället vad gäller utnyttjande och våld av/mot kvinnor. Vilket försåtligt sätt att dels blunda för problemen, dels skuldbelägga dem som avslöjar dessa. Jag fick nästan akutmigrän och blodtrycksförhöjning, min vanliga reaktion på denna typ av gubbigt översitteri.
SvaraRaderaTack Jenny för dina stöttande ord. Som författare kan man ju helt enkelt inte gå i debatt med en recensent - därför är det extra underbart när någon uttrycker precis det jag känner. Vad jag inte fattar är varför man väljer att recensera en bok om hämnd när man uttryckligen /har han sagt/ tycker så illa om böcker med det temat? Så i stället för recension fick vi en moraluppläxning.... Som om jag utfört dåden... på riktigt :)
SvaraRadera