Jag är lite förundrad över hur ett barn på 2.5 har sådan koll på kön och genus. Han vet för det mesta om personer är pojkar eller flickor. "Jag är inte ett barn", sa han idag. "Jag är en pojke."
Är det vi som lär honom allt detta genom att påpeka att olika människor är pojkar respektive flickor? Jag vet inte.
Men det är ändå inte så enkelt i hans värld att man bara är något och förblir det. Till mig säger han: "Farmor när du blir en pojke får du skägg och snusar."
I hans värld är man alltså inte något en gång för alla. Man hoppar mellan stor och liten, man och kvinna. Det gillar jag. Han anser mig just nu vara en flicka, och jag är liten, slår han fast i motsats till de flesta andra vuxna.
Det låter som ett klokt litet barn tycker jag!
SvaraRaderaVilken härlig tanke att människor då och då byter identitet. Ibland pojk - ibland flicka. Ibland stor - ibland liten. Ibland rik - ibland fattig. Kanske skulle det bli bättre förståelse för varandra på det sättet.
SvaraRaderaMycket klokt barn, Marina. Huvudet fullt av fantasi och funderingar
SvaraRaderaMonika, jag älskar den tanken på att kunna byta identitet så fritt!
SvaraRadera