Mer om mig och skrivandet

▼

lördag 19 januari 2013

Kärlek som förändrar mitt liv

Idag denna vackra iskalla vita vinterdag är det en varm rolig dag. Min lille Milton fyller tre år. Tänk tre år har jag känt denna underbara lilla människa och upplevt en otrolig kärlek. På bilden är han ännu så liten, idag är han en treåring.

Med barnbarn är det lite samma som när jag fick barn.
Jag tänkte då mest på ett teoretiskt plan att det skulle bli roligt. Men jag hade inte fattat någonting av denna allomfattande helt uppslukande kärlek jag kände till mina barn 
En livsförändrande kärlek som gav mig ett annat fokus, en annan riktpunkt i livet.

Och så barnbarn, jag tänkte på samma sätt: Vad roligt det ska bli.
Och så drabbas jag igen av denna allomfattande kärlek....
kl.

9 kommentarer:

  1. mormor Hanneles bokparadis19 januari 2013 kl. 13:09

    Visst är det härligt :)

    SvaraRadera
  2. maggisvarldgmail.com19 januari 2013 kl. 14:18

    Grattis till den fina treåringen! Jag vet precis vad du talar om! Den största kärleken! Den som inte söker sitt.

    SvaraRadera
  3. Den Ofrivilliga Bloggaren19 januari 2013 kl. 20:35

    Läs din egen text igen och sen kanske du förstår varför jag säger tack till dig...
    du ger mig hopp och tro.
    kram E

    SvaraRadera
  4. Marina20 januari 2013 kl. 04:04

    Har själv hamnat i fasen där mina kamrater börjar få barnbarn, så lite nyfiken är jag ju, men vi får väl se när och om det händer mig...

    SvaraRadera
  5. www.evaswedenmark.blogspot.se21 januari 2013 kl. 08:21

    Hannele,riktigt härligt!!

    SvaraRadera
  6. www.evaswedenmark.blogspot.se21 januari 2013 kl. 08:21

    Margareta, verkligen kärlek som är ren lycka!

    SvaraRadera
  7. www.evaswedenmark.blogspot.se21 januari 2013 kl. 08:22

    Kram fina E! Det behövs verkligen kärlek för att ge oss hopp och tro.

    SvaraRadera
  8. www.evaswedenmark.blogspot.se21 januari 2013 kl. 08:23

    Marina! Rätt som det är händer det...Jag väntade ivrigt men utan att någonsin ta upp det - förstås- med mina barn!

    SvaraRadera
  9. Bokmoster21 januari 2013 kl. 09:54

    Å, så mysigt. Det där med det teoretiska planet känner jag igen! Och mina barn har några år på sig än innan jag kommer till nästa plan :) Grattis till både dig och barnbarnet!

    SvaraRadera