Lilla kollektiva jag har varit på Skrivrum igen idag, Johanna Wistrands fiffiga initiativ. Hon har hittat ett vackert rum i centrala Stockholm, där träffas vi, några olika människor som inte känner varandra och skriver intensivt några timmar.Vi är ganska enstaviga och inne i våra berättelser.
Alla kastar sig ner, börjar skriva på Mac, för hand eller vad man vill. Det är som om stämningen i rummet laddas av allas vår entusiasm.
Ett manus jag segdragits med en tid, trots att jag verkligen gillar idén, blir totalt levande och jag vet inte hur fort jag ska skriva på mitt primitiva sätt (med sådär fyra fingrar) för att hinna få ner alla händelser som virvlar förbi i mitt huvud.
Några vänner till mig tittar förskräckt på bilder av det ovala bordet och de flitiga skribenterna och säger att de skulle inte kunna ... men se det tror jag att de flesta kan.
Det är något med laddningen i rummet, tystnaden och den kreativa spänningen som lösgör energi i fingrar och kanske hjärna.. testa!!
Jag lånar bilden Johanna tog av mig, skrivande ovetande om allt annat, i total koncentration!
Det låter härligt och bilden är väldigt vacker och inspirerande!
SvaraRaderaSer underbart ut...vet hur det känns ibland när allt runt omkring försvinner och man är ett med hela sig själv.
SvaraRaderaAnneli, det är riktigt härligt. har du testat någon gång?
SvaraRaderaMargareta: Nu undrar jag mycket vad i mig som hindrar mig från att skriva och hamna i samma tillstånd hemma, allt borde fungera... men det är lättare i Skrivrum, hotellfoajéer, caféer.
SvaraRaderaNej det har jag tyvärr inte. Det känns som om jag bor på fel ställe, allt roligt händer i Stockholm. :)
SvaraRaderaAnneli! Finns det inte några skrivare omkring dig? Kanske att härligt gammalt konditori där ni kan samlas.
SvaraRaderaMin erfarenhet är att det är så många som har (hemliga) skrivdrömmar, man är sällan ensam. Hoppas du hittar ett sammanhang där du kan trivas.