Odla vin, ett kärleksfullt hantverk

Visst är det fascinerande med drycken vin? Den dracks inte i mitt barndomshem. Surt! sa mamma och grinade illa när hon tog en klunk.
Så ut i världen klev jag utan att veta mycket.
Nu har jag lärt mig mer, men sällan på ett så intressant sätt som under min resa till Sauve. Vi besökte olika slags vingårdar, någon stor med blanka rostfria tankar, där plockades druvorna med maskiner och det var ganska storskaligt. Så icke hos vinbonden Patrick Repellin på Coste Longuière i Lézan som höll en föreläsning för oss om hur han ömt beskär sina plantor, planterar gräs mellan plantorna för att tvinga ner vinrankans rötter djupt i jorden där mera vatten finns. Han väljer noga när och hur druvorna ska plockas – och plockar för hand. Mais oui!!
Sedan vidtar en process som är  ett kärleksfullt hantverk för att få fram ett vin med rätt kulör, smak och doft och utan kemiska tillsatser.
Jag köpte ett fantastiskt dessertvin, La Bleue, tappat på vackra blå flaskor och hemförde dem i resväskan, inlindade i mina kläder.
Det ska jag njuta av i sommar, kylt, till jordgubbar.

Förresten sa vinbonden Robin Williamson på Domaine de Saumarez till oss att kyla rödvinet i sommar, inte dricka det varmt!
Välj vita viner till ostarna, sa också denne före detta börsmäklare som bröt upp från marknaden i London för att förverkliga drömmen om en fransk vingård med sin hustru som också hon var ekonom tidigare. Nu sköter de mycket hantverksmässigt sin lilla vingård nära Montpellier, har fått två barn. Och kanske är också vinodlingen för dem ett älskat barn att ömt vårda.
När druvorna ska plockas är det fest.
""Kom! uppmanade han oss.
(Bilden av Robin har jag lånat av Örjan)