Mer om mig och skrivandet

▼

onsdag 26 juni 2013

Det är en styrka att våga be om hjälp när man är svag

Jag bad om hjälp och bumlinghjälp kom! Själv hade jag spettat upp små stenar, Johan tog de stora. Och vips hade jag grunden till en ny stentrappa i stället för den gamla trätrappan som ruttnat ihop.

Vi slet och släpade och drog. Mest J förstås. Och nu ligger det en stabil början till en stentrappa som aldrig kommer att ruttna.
Fint med bumlinghjälp, eller hur?

Det är viktigt det där med att våga be om hjälp. Ibland är jag bra på det men ofta dålig, alltför ofta biter jag ihop och tänker: Kan själv, fast jag varken har muskler eller kraft nog.
När jag möblerar om, vilket jag ofta gör, är min envishet bra och det är otroligt vilka möbler jag kan förflytta på ren viljekraft. Men det finns gränser även för en stark vilja och det är bra att inse att det inte är ett nederlag att be om hjälp. Eller hur?
kl.

2 kommentarer:

  1. maggisvarldgmail.com28 juni 2013 kl. 09:32

    Jag tycker det är starkt att våga vara svag! Att inse att man inte klarar allt, det kan gälla ren fysisk styrka men även psykisk. Vi behöver varandra och att be om hjälp i vissa situationer är också att ge en annan människa en möjlighet att få hjälpa! Ensam är således inte stark! Du får en fin trappa!:)

    SvaraRadera
  2. www.evaswedenmark.blogspot.se28 juni 2013 kl. 15:55

    Visst blir trappan fin med hjälp av vän med starka armar!
    Jag tror verkligen det är viktigt att inse att man ska kunna be om hjälp. Folk är dessutom ofta så snälla när man ber om ett handtag :)

    SvaraRadera