Ett nytt år då vi blir en del av förändringen

Det känns bra att tillbringa nyårsafton och nyårsdagen med de människor man älskar mest. Igår lyxmiddag med familjen, fyrverkeriskådning på kajen och champagneskål.
Idag tittar jag in hos Miltons föräldrar och tar sedan med mig den lille mannen på bio med mera.
Det känns som om de människor man vill tillbringa mycket tid med vill man också i årets första skälvande dagar ha kontakt med, om inte IRL så i alla fall via vänliga rader på vad det nu kan vara av sätt att kontakta varandra.

På nyårsafton ringde vi alltid till varandra, mina föräldrar och jag, min faster Elsa, mina bröder.

Jag ringer mina bröder.
Till föräldrarna och Elsa finns inte längre fungerande ringlinjer men jag tänker på dem och någonstans utifrån kosmos känner jag kärlek strömma till mig från dem.

Men nu blir det "Emil och Ida" med Milton, det är årets första dag och jag vill verkligen att detta blir ett år som med Johan Cronemans kloka ord i DN igår blir ett år för förändring:

"Det finns en kollektiv kraft som (för) länge legat i dvala. Om 20–30 år säger vi kanske att allt började, igen, i Kärrtorp, en söndag i december 2013. Det är inte extrema aktivister till höger, eller vänster, som skall få förändra världen, och livet, det är faktiskt en uppgift för alla. Det kan kanske också rädda oss.
Mitt nyårslöfte blir att försöka bli en del av den förändringen"

Det får bli mitt nyårsslöfte också.