Det var en tid när jag obekymrat sov i bagagenätet på tåget till Paris och vaknade pigg och glad.
Glad var jag i morse också, men kanske lite stel?
Treåringen M ville sova i en koja framför teven, så vi tog min bäddmadrass, husets alla filtar och kuddar och vad mysigt det blev. Jag låg vaken och tittade på honom när han sov fridfullt och det var något av det sötaste jag sett.
Frukost intogs på en stor bricka på golvet=madrassen i kojan. Kanske var madrassen i tunnaste laget eller så har jag blivit vekligare med åren.
Det var i alla fall härligt och jag anar att den lille i fortsättningen vill sova i en koja på vardagsrumsgolvet.
Å andra sidan - vad gör det? Det var mysigt.
PS: Innan vi somnade läste vi Solägget av Elsa Beskow och Vad gör djuren sen? av Nicola Davies
Nu har jag sovit på japansk futon av varierande tjocklek i över en vecka. Jag gnäller mer än tjugoåringen, det ska villigt erkännas:)
SvaraRaderaVisst är det konstigt Cruella - på den tid när jag sov i bagagenät vägde jag femtio kilo, nu är jag ju betydligt mer kuddliknande så det borde ju vara bekvämare, man är sin egen lilla kudde, men det fungerar inte så! Mysigt det verkar med er Japanresa!
SvaraRaderaDet låter verkligen jättemysigt och jag är helt säker på att det kan vara värt lite stelhet!
SvaraRaderaFantastiskt att ni fullföljde projektet! Alla sådana där sova-på-konstiga-ställen-projekt brukar för min del sluta med att man kryper ner i egna sängen framåt tretiden (samtidigt som man undrar vems galna idé det var att sova någon annan stans...)
SvaraRaderaJa Marina! Det var alldeles underbart.Vad är väl lite stelhet mot glädjen.
SvaraRaderaKarin, vi kommer att göra om det. Men jag säger nog nej till Miltons plan att fastrarna också ska sova med oss :)
SvaraRaderaHärligt att du bejakar lille M och vad mysigt ni klär ha haft. Kommer han nog att berätta för sina barnbarn framöver. Kram
SvaraRaderaJa, man är ju inte den man var en gång. På utsidan. Men på insidan så är man där i alla fall och det är toppen om man som äldre generation kan leka och sova i koja med barnbarnet. Kojbygge är viktigt!
SvaraRaderaMåste komma ihåg att göra det med Wilhelm och Timothy nästa gång jag har dem. Bäst att söka fram alla mjuka madrasser och dynor:)
Jenny, det finns ju ett barn nånstans inom en som bara väntar på att få vara med och leka igen! Kram!
SvaraRaderaPettas, det är förunderligt hur annorlunda man är på insidan, där finns ju barnet, femtonåringen och allt det man var och faktiskt fortfarande är.
SvaraRaderaSova på golvet får nog vara för mig!! men grottor gör vi Elsa Dolly och jag i sängen eller i soffor och då myser vi med kuddar och täcken tills jag måste sticka upp huvudet för att andas!! Men tälta skulle jag kunna göra när jag tänker efter…med ordentlig luftmadrass förstås!:)
SvaraRadera