Mer om mig och skrivandet

söndag 30 mars 2014

Kanske är det mer ok att leva ensam än att släppa in en ny man i smultronlivet?

Den lille fyraåringen bekymrar sig för mig. Visserligen har min dotter E haft sin egen lägenhet men han har sett det som att hon också bor här. Nu flyttar hon till Härnösand. Det tycker han blir ensamt för mig.
I natt har han bestämt sig för att sova här.
"Då känner du dig inte ensam?"

Vi driver en skola, han och jag, med fjorton elever, de ska också sova hos oss i natt så det blir kanske lite trångt i sängen.
Det är så gulligt, tycker jag. Han har själv kommit på grubblerierna.
"Vi kunde bo i samma hus så är vi nära varandra", säger han omedveten om bostadssituationen i Stockholm.

Hans omtanke är så fin. Jag är glad när han säger det.
Mindre glad om jag får påpekanden från andra mer vuxna personer om att man ju kan hitta någon att dela livet med, på till exempel nätet.
Äsch, ge inte det rådet till någon ensamboende. Även om det är av omtanke. Men omtanken kanske mer speglar den rådgivandes egna drömmar?
Alla vet att nätet finns. Många har prövat. Det passar kanske inte alla.  

Det kanske till och med finns personer som tycker det är mer ok att leva ensam än att släppa in en ny man (=nya bekymmer) i sitt välordnade smultronliv.

I synnerhet om den personen har en fyraårig prins som ofta hälsar på.




15 kommentarer:

  1. Håller med dig jag, har man valt att leva ensam så är det så. Gullig liten kille :)

    SvaraRadera
  2. Fyraåriga prinsar är bäst!:)

    Jag vet hur irriterad jag blev den tiden som jag kallar till "tiden mellan mina äktenskap" och vissa bekanta personer hade åsikter om hur jag skulle få en ny man in i mitt liv. På något sätt kände jag mig omyndigförklarad...är det så himla viktigt? Det riggades till alla möjliga o omöjliga arrangemang för att få ihop mig med någon annan ensamstående osv.
    Och så kom jag inte ens, hemska människa
    Till slut kunde jag inte annat än skratta men deklarerade glatt att jag inte är en sådan som man får ihop det åt:)
    Ha fina stunder med din prins!

    SvaraRadera
  3. Vilken liten fin kille du har som bekymrar sig så om sin farmor! Vilken lycka! När det gäller kärlek och eventuella nya män så är min erfarenhet att det bara händer när man minst anar det. Det viktiga är, som jag ser det, att man är öppen mot livet och det som kommer till en, och du verkar vara en sådan person Eva! ;))

    SvaraRadera
  4. Pettas, tack för kloka ord! Jag tänker också att jag är vis nog att fatta egna beslut. Jag vet att det är omtanke oftast men det är så märkligt att parrelationen verkar vara den enda riktigt accepterade för många

    SvaraRadera
  5. Fina Margareta - ja visst är han för go!
    Jag tror också att jag är öppen för nya människor i mitt liv, det som händer händer. Kram!

    SvaraRadera
  6. Huvudsaken är att man känner att man får bestämma själv och gör det man mår bäst av! Jag har flera kamrater som aktivt valt att leva själva, som säger att de har det väldigt bra och trivs med tillvaron efter att ha blivit singlar av olika anledningar. Jag har även en kamrat som hittade sin nye livskamrat just på nätet, och hon trivs alldeles utmärkt med det, så fortsätt du att trivas ihop med din egen prins så blir det säker väldigt bra.

    SvaraRadera
  7. En så fin liten prins du har som bryr sig så om dig. Det är kärlek, det.

    Huvudsaken är att man trivs själv med det liv man lever. Inte hur man lever det.

    Allt gott!

    SvaraRadera
  8. Mamma du får komma och hälsa på, fin stad det här :)
    e

    SvaraRadera
  9. Mamma du får komma och hälsa på, fin stad det här :)
    e

    SvaraRadera
  10. Marina, ja det är precis den insikt som landat i mig och jag känner tillförsikt :)

    SvaraRadera
  11. Anna-Karin, prinsen ger mig kärlek. Det är så fint. Och jag trivs verkligen med mitt liv.

    SvaraRadera