 |
| Ellen på tåg i Bolivia. Foto: Tosh Ichikawa |
Lika ljuvlig som resan till mitt SPA var lika hemsk var hemfärden igår. Jag måste erkänna att jag inte riktigt tagit till mig rapporterna om SJs förfall. Nu fick jag se själv. Tåg som inte kom. Ingen information. Ingenting fungerade med SJ en fredageftermiddag i Katrineholm.
SJ idag är en skandal.
Tåget skulle ta en timme. Jag skulle bara hemma vid femtiden.
Men tågen gick inte alls omkring Flen. Efter att ha krånglat på buss, buss, pendeltåg och buss kom jag hem klockan halv åtta, helt slut. Under den tiden hade jag inte sett en enda SJ-anställd som kunde ge informtion. Bara konstiga meddelanden i högtalarna som gjorde alla än mer förvirrade.
Ryktet gick när vi stod på stationen att det var fem tåg med 10 000 människor som stod stilla och väntade på bussar. Ingen att fråga. Inga busar. En desperat, oinformerad folkmängd, ingen enda SJ-människa. Vi kastade oss på den enda buss som kom...till Södertälje. Jag vågar inte tänka på det kaos som uppstod när alla på tåget skulle klämmas in i fåtaliga bussar. Om det kom några.
Skandal SJ!
Nu ska jag se om jag får tillbaka de 400 jag betalade för att komma snabbare till Stockholm. Det tillägget betalade jag för det tåg jag skulle ta som visade sig redan stod stilla. Det påstods att en ledning fallit ner. Varför tog man inte upp den! Ack vi är ett alltför tåligt folk som uthärdar, tänkte jag där på Katrineholms Central.
Jag kom att tänka på när jag stod på Hanois flygplats 1989. Jag skulle resa hem med en grupp, Maria och jag ansvarade för resan. All information på flygplatsen var på vietnamesiska. Det regnade. Bara en av de två toaletterna fungerade. Plötsligt gick alla iväg. Vi stod kvar. Ljuset släcktes. Vi kördes ut. Dörrarna låstes. Det regnade, det fanns ingen radar. Planet kunde inte lyfta, förklarade en gammal man på knackig engelska. Vi fick ragga bilar, åka tillbaka till hotellet. Chaufförerna sov i de stora gamla raggaråken på natten och skjutsade oss till flygplatsen nästa morgon. Då var det sol och planet lyfte.
Nu har fransmännen hjälpt till med bygget av en stor fungerande flygplats.
Och banne mig ... jag tror tågen går bättre i Vietnam än här.
Tyvärr har du rätt, det händer alldleles för ofta. När det fungerar som det ska är det jättebra, men det är så tråkigt att inte våga lita på att det fungerar! Det har gått så långt att om jag har en tid att passa överväger jag ibland att istället ta bussen, eller åtminstone ett tåg som gör att jag har väldigt stor marginal.
SvaraRaderaHåller med dig, hur kan detta bara få fortsätta? Hörde ett inslag på radion om underentreprenörerna som ska sköta banarbetet och då blev man mörkrädd. Detta kommer att gå pågå tills en allvarlig urspårning sker med fataliteter.
SvaraRaderaMarina, jag älskar att åka tåg. Men de ska avgå och anlända i tid. Det var en chockupplevelse i Katrineholm, kanske mest för att det inte fanns någon vettig information och inte en enda människa från SJ som tog tag i det hela. Faktiskt chockerande.
SvaraRaderaJeny: Den järnvägspolitik som bedrivs har skapat en situation där alla skyller på alla. Det är rena vansinnet. En politisk skandal, tycker jag1
SvaraRaderaÅh älskar denna bild :)
SvaraRaderaPuss från ellen
Puss Ellen, jag älskar också den bilden!
SvaraRaderaVi får hoppas det inte går så med de svenska tågen nu när jag ska hälsa på dig!