 |
| Kvinnomärke på tröjan, fylld av ambitioner, men så less på maktspel |
Jag blev chef för att jag ville ha inflytande över den tidning jag arbetade på, men att vara chef har aldrig varit min ambition. Att påverka min situation och det jag gör vill jag dock, och alternativet var att fortsätta vara en som man chefade över eller att ta ansvaret själv. Det valde jag.
Och åh vad roligt det var - länge. Tills jag tröttnade på den hierarkiska maktstrukturen. Tills jag tröttnade på en organisation med så höga mål men så låg ambition att uppfylla dem i den egna verksamheten. Jag tröttnade på chefers maktspel, jag tröttnade på manliga hierarkier och nätverk jag inte kom åt.
En dag var jag till och med trött på journalistik, trött på att skriva så kort, att inte få utveckla mina egna tankar mer.
När alla dessa trötthetsfenomen lade sig på mitt huvud och i min kropp blev jag sjuk.
Jag kämpade emot länge. Men en morgon kände jag bara att nä, jag vill inte åka till jobbet. Allt kändes grått och meningslöst.
Då hade jag i flera år arbetat som författare vid sida om. Skrivit på ett helt annat sätt under nätter och kvällar och tidiga morgnar.
I de texterna fanns jag.
Det var det jag ville arbeta med.
Så jag förhandlade mig till att få sluta.
 |
| Gladare idag |
Sedan dess är jag en gladare, betydligt fattigare men lyckligare människa som har en enda chef att skylla på om något blir fel: mig själv.
När kroppen säger till vad själen vill är det dags att göra någonting åt sig själv:). Och hellre lycklig och fattigare än olycklig och rikare. Det finns så mycken annan rikedom som är viktigare än alla sekiner i världen.
SvaraRaderaSå sant Karin på Pettas! Är det något som inte varit min drivkraft så är det pengar. Kul att ha men inte det som driver mig eller ger mig lycka. Jag är så glad att jag orkade byta inriktning. Det beslutet har jag aldrig en enda gång ångrat.
SvaraRaderaVad jag känner igen mig i det du skriver. Jag startade mitt första företag när jag var 25. Hade det i 4 år och svor att aldrig bli företagare på nytt. Men under de påföljande 15 åren som anställd vantrivdes jag otroligt. Jag bytte arbetsplats på arbetsplats, utbildade mig och försökte på alla sätt. Men, tillsist så sa ödet ifrån och jag hade inget val än att fortsätta med företaget som jag nu har haft på sidan om i 4 år. och jag stormtrivs. Jag är världens lyckligaste idag! ja, eller kanske vi kan dela på den känslan? :)
SvaraRaderaMan kan vara rik på så mycket mer än pengar, och det är ju viktigt att man orkar vara rik på det där andra!
SvaraRaderaprecis. Vad härligt att du gjort så mycket bra och viktigt <3
SvaraRaderaHärligt Maria! Jag tycker vi delar den känslan av glädje :)
SvaraRaderaMarina, det är trots allt det där andra som skänker den djupaste glädjen och meningen med livet!
SvaraRaderaTack E! Tror jag gjort en del bra val i alla fall. Det här var viktigt och bra.
SvaraRaderaMysigt att läsa om hur du beslutade dig för att bli författare, om än inte så kul att du blev dålig. Bra beslut, har njutit av dina böcker.
SvaraRaderaKram Kim :-)
Jag slutade skolan när jag upplevde att det som var mitt jobb, att undervisa, blev alltmer av mindre betydelse och när vi som lärare pålades en massa annat arbete som vi inte själva kunde styra över. Då hade jag lyckan att få öppna min bokhandel och de 10 åren som följde blev något av det bästa i mitt yrkesliv! Du gjorde helt rätt Eva som följde ditt hjärtas röst. Jag tror att du var en bra chef, lyhörd och inspirerande, men tyvärr verkar det inte räcka. Så de förlorade verkligen något medan du vann!
SvaraRaderaKim, vad du är rar och uppmuntrande. Jag tänker att det också var en nyttig insikt att få en sådan smäll, trodde aldrig jag skulle få en utmattningsdepression. Jag blev starkare av den upplevelsen, både starkare och känsligare kanske!
SvaraRaderaMargareta - ditt beslut att öppna den fantastiska bokhandeln var alldeles underbart. Så modigt och bra. Sedan är jag säker på att jag vann också Margareta. Jag hoppade av i rätt tid dessutom. Sedan blev det bara värre och värre medan jag ändå blev stärkt av att våga följa mitt hjärta.
SvaraRaderaSå otroligt rätt valt!
SvaraRaderaJust nu trivs jag väldigt bra på mitt jobb som anställd men jag suger åt mig det du skriver här för jag vet att en dag kommer jag att tröttna och då går jag tillbaka till att vara egenföretagare. Jag har inte heller någon dröm om att bli chef, men skulle på sätt och vis tycka att det var intressant för att få fördjupa mig i ledarskap och hur det kan påverka människor.
SvaraRaderaVilket härligt inspirerande inlägg!
SvaraRaderaAnnika! Ja att jag valde rätt känner jag i kropp och själ!
SvaraRaderaElinitis, intressanta tankar. Att vara ledare kan också vara så inspirerande. Att växa själv, anta nya utmaningar, och framför allt att se andra växa och utvecklas - det inspirerade mig!
SvaraRaderaTack fina Anneli som jag alltid läser!
SvaraRaderaLåter finemang Eva, ibland är det tungt i arbetslivet, vare sig man är chef eller inte. Verkar som du valde rätt. Själv har jag jobbat hela livet på LM (det hette inte E/// Då), ett företag jag sa till Lotta efter första veckan - "inte en dag över fem år på det här företaget " men det blev en bit över 30 och det ångrar jag inte. Har tyckt det varit kul att gå till jobbet nästan varje dag,både när jag varit chef o inte. Numera har hyllar jag den kinesiska definitionen på lycka: "god hälsa - och dåligt minne"
SvaraRaderaBosse, det låter som ett bra arbetsliv tycker jag. Men du har också en väldigt positiv attityd till livet. Den kinesiska definitionen, den tror jag är bra. Jag menar - man ska inte älta gamla oförrätter
SvaraRadera